The return of the Björn is near. Long live the Björn. Det har nu gått så lång tid sen min bästa vän reste så jag har istället för att räkna
uppåt hur många dagar han varit borta, så kan jag istället räkna
nedåt hur många dagar det är kvar tills han återvänder.
Mycket har hänt sedan han reste. En smärre
revolution har skett
på möblemangsfronten i min lägenhet som han inte fått bevittna. Jag har mängder med
nya filmer i hyllan och ett splitter nytt gullebarn i form av
Nintendo Wii som står och väntar på att få charma B. Mina skattepengar gick till mitt fantastiska nya
högtalarsystem som inte fått smeka B:s öron. Jag har även ordnat
kablage så att både Wii och Ps2 får sprudla sina ljudbilder ur just dessa högtalare.
Plus att jag har gått och köpt ett nytt TV-spel till Björns och min adoptivson
Playstation 2! Läs mer om det efter denna lilla titt i backspegeln:
Historien bakom adoptionen av vår
Pe-äss-tvåa, som den heter bland kidsen, är följande...
Sedan nästan sex år tillbaka så har Björn och jag spelat ishockey-spelet
NHL2000 på min gamla
Playstation... den som kom före PS2, helt enkelt. Säsong efter säsong plöjde vi genom NHL-ligan med ett målsnitt på 8.4 mål per match, allt i jakt efter åtrovärda NHL-troféer i slutet av säsongen. Vi fann detta spel underhållande i mycket längre tid än vad som kanske kan uppfattas tillåtet. Det var inte förrän
2005 som vi insåg att det kanske var dags för en uppgradering. Hipp som happ så skuttar vi in på
blocket.se och letar efter en
PS2, som redan då börjat bli omodern. Fast å andra sidan så har jag personligen aldrig varit mycket för moderniseringar inom TV-spelsbranschen) Jag är fortfarande fast i
Super Nintendo-eran. Inköpet av en Wii var ett jättestort steg för mig.
Anywho... vi letar, finner och slår till. En gammal hederlig första generationens PS2, så oslimmad som den bara kan vara, ligger ute för adoption och jag och B har ett par veckor senare delad vårdnad. Varför gjorde vi det? Av en anledning:
NHL2006! Vi uppgraderade oss med råge inom ishockey-världen. Sen var det ett mega-plus att vi fick det magnifika
Resident Evil 4, det orginella
Shadow of the Colossus samt det bästa fotbolls-spelet på marknaden vid det tillfället,
Pro Evolution Soccer 5. Sen att vi gjorde oss av med lite skräpspel för att skaffa NHL2006 var inget vi grät över.
Tyvärr så kunde varken B eller jag låta bli att smittas av dagens AD/HD(
inte high-definition)-samhälle så vi tröttnade även på NHL2006 inom ett år. Vad göra? Ett nytt äventyr i spel-djungeln följde. Vi gillar sport och slagsmål så vad har spelmarknaden att erbjuda inom dessa kategorier där vi bägge två får samarbeta? Spaningen koncentrerades på spelet
The Warriors och för en billig penning så införskaffades det. Efter lite research i form av att se filmen så kickade vi sedan igång spelet. Till en början var det svårt med en hög irritationsnivå och dålig co-op(två-spelar-läge med samarbete)-funktion. Fast efter att vi började lära oss småsaker som att dänga en gängmedlems huvud rakt in i en vägg med ansiktet före samt knickla upp handklovar som bylingen hakat fast våra vänner med, så blev spelet allt roligare. När vi började komma riktigt långt så utvandrade B och spelet står nu och samlar damm.
I och med mitt Wii så har den gamla
gamern' inom mig vaknat upp igen. I åldern 6 till 19 så var TV-spel den största delen i mitt liv brevid fotbollen som ersattes av flickvän i gymnasiet. Intresset dog sedan ut för att vakna till liv igen flera år senare. Idag så har jag köpt ett TV-spel. Jag känner igen känslan... det känns bra. B, när du kommer hem så ska du och jag puckla på street-punks i
Final Fight - Streetwise till PS2. Jag fann det billigt och it's on me, trots vår delade vårdnad. Det är slagsmål, det är co-op och det är inte mörk split-screen! Tro nu inte att jag inte vill se hur det går för våra bad-ass-polare från Coney, men både du och jag vet att vi inte är helt nöjda med The Warriors. Kan FFS vara det vi letat efter?
Kom hem snart!
