Di äldre...

Man bara måste älska morföräldrarna. Cyklade hem till dem i regnet för att betala tillbaka ett lån och passade även på att ta en fika och tjöta lite. Jag talade bland annat om att jag skulle åka till Göteborg och Liseberg denna helg. När morfar ungefär en timme senare gjorde sig redo för att skjutsa hem mig och min cykel då det fortfarande regnade, så smög mormor bort till sin handväska och fiskade upp 150 kr som hon gav till mig. "Köp dig en glass eller åk en karusell." säger hon och jag bara smälter.

Ja, mormor, det ska jag tamejtusan göra!

Nästa hållplats... Spelstationen

Teknikens alla under kommer aldrig sluta att hänföra och imponera på oss människor med sin nytta de kan åstakomma i denna teknologins livsålder. Förutom på folk födda före 1960-talet som har svårt att hänga med. Samt i princip hela tredje världen där de inte har i-landsproblem i stil med att installation av den nya förstärkaren krånglar.

Jag har upptäckt en ny liten finurlig guldklimp: The Playstation Network. Visst har jag varit och nosat på det förut men jäklar i min låda om jag inte fick mitt uppvaknande idag! Playstation-nätverket är skapat för att maximera ditt förhållande till din Playstation 3. Skåda några av de fantastiska förutsättningarna nätverket bestitter:

• Gratis nedladdning av spelbara demon av kommande PS3-spel
• Expansioner av redan befintliga PS3-spel såsom nya låtar till Guitar Hero 3, både gratis och prislappade
  
• Uppdateringar av din Spelmaskins kärna såsom att du sen mars månad kan avnjuta DTS Master HD-ljudspåret i en BluRay-film som har sådan ljudbild inkluderad
• Chat och vänskaplig kontakt med andra PS3-användare
• Online-spel, webläsare och annat

Nu kanske detta är old news för de flesta som läser detta, men hey... jag är en ganska ny PS3-anhängare vilket betyder att det här är typ lika ballt som när di där två jänkarna gick på månen. Or did they...........?

Jag är hur som pu ruskigt nära att spotta in lite pengar på mitt Playstation 3-konto där jag sedan använder dem till att köpa expansioner och annat till mina spel jag har.

Playstation 3 is the shit och den enda anledningen till att X-Box360 har överlevt är att Lucifers underhuggare Bill Gates har råd att förlora några miljarder dollar på en satsning på TV-spel, för att sedan ändå kunna fortsätta med det och försöka göra maskinen bättre. Klart slut.

Jubileums-inlägg

Inlägg nummer 100 är ett faktum. Det firar vi med lite bilder från onsdagens stora fotbollsbesvikelse. En dag som jag och B spenderade ihop.

Ja, ni ser ju själva hur kul vi hade.

2-0 till Ryssland.

Pizzan jag gjorde var nog det enda som gjorde oss glada.

Manlig milstolpe

Jag har för första gången sedan 7:e klass gjort ett elektriskt ingrepp. Jag har kopplat och donat med mitt skyltskåp som jag fixat från jobbet. Blev läckert.

"Hulk... SMASH!!!!"

Draaaa åt helveteeee vad bra "The Incredible Hulk" var! Nördorama på allra högsta nivå möjligt!!! Det var årets bästa filmupplevelse!!! Jag fick njutningstårar i vissa scener. Leendet skrapade på öronvaxet på både B och mig när vi kom ut ur salongen! Cloverfield var hittills min favorit-biofilm för året men jösses... Hulken krossade allt... för det gjorde han!! Massdestruction!! Jag är så jäkla uppspelt! Wow... Denna slår Ang Lees film med hästlängder. Tack för fan-filmen, monsieur Leterrier.

Rumpa!

Tänk att man aldrig slutar lära sig. Det har sagts många gånger och kommer sägas igen men jag säger det ändå. För det är ju faktiskt sant. Kanske är det därför det sägs så ofta.

I helgen så fick jag bland annat lära mig att människokroppen har en genialisk och komplex struktur. Den är tålig likaså som den är skör. Ett hjärta kan brista, ett finger kan brytas men röven den håller tamejfan i vått och torrt! Jag ska inte ljuga... jag var skitfull i lördags. Så pass full så att jag fick problem med höjdanalysen. Jag gjorde ett fritt halvmetersfall med cykel i ena handen och en halvt uppdrucken ölburk i andra handen. Marken under mig försvann liksom helt plötsligt och trots den stora alkoholpåverkan som min kropp led av så var den inte helt utan reflexer och framförallt prioriteringar. Vad min idiotiska fylleskalle valde att rädda i fallet rankades på följande sätt:

1. Ölburken som inte var riktigt uppdrucken
   
2. Cykeln som inte var min
   
3. Jag själv
   

Det slutar med att istället för att släppa den jävla ölburken och släppa den jävla cykeln vilket hade frigjort händerna som hade kunnat rädda min stackars fallande kropp, så gör jag istället allt för att inte spilla ut ölen samt hålla cykeln upprätt. Resultatet blev en säck-potatis-landning på mitt arsle. Eftersom jag var så karate-full så gjorde det självklart inte ont. Dagen efter däremot... Då hittar jag lite sköna rivsår på mina ben efter kugg och pedaler på cykeln, samt att jag har så satans ont i svanskotan. Med andra ord så gjorde i och för sig inte rumpan sitt jobb i vått och torrt.

Trots detta så lärde jag mig ändå:

Var du än är i livet, hur dåligt det än går och hur mycket du än faller... så kan du alltid landa på rumpan.

Svenska debutanter

Idag debuterar min polare B på Filmstaden där han ska vistas över sommaren. Möjligen så kommer han även ligga kvar i vår "extra"-pool. Nej, jag vet vad ni tänker och det betyder inte att han ligger och softar i ett par badbrallor med fem stycken bikinibrudar runt sig och en drink i handen. Ack, vilket sommarjobb det hade varit...

Även Svenska landslaget gör en form av debut i och med första gruppspels-matchen i fotbolls-EM imorgonkväll. Vi sänder hela kalaset på Filmstaden men ingen verkar bry sig. Kanske inte så konstigt eftersom att samtidigt så konkurrerar vi mot Stortorgets utomhus-storbilds-TV som både har lägre inträdeskostnad och ca 40,000 % mer alkohol att erbjuda än vad vi har. Go SF!

Helgen var störd. Jag blev spontanfull på fredagen och sketfull på lördagen. Ramlade med cykeln och fick allergichock. Trots allt detta så fick jag även några nya vänner på köpet. Finemang!

Bilstöldens Mekka

Jag känner att tiden är mogen för ett inlägg om Grand Theft Auto 4. Jag har nämnt spelet tidigare men hiat mig när jag ville skriva om det för jag visste att jag inte skulle kunna hindra ord-flödet. Men det TV-spelsbetonade inlägget nedan inspirerade mig att skriva några rader. Eller, OK, jag kan inte hålla mig längre!! Jag måste dela med mig av mina känslor.

Det första som förvånar mig en smula är hur jag har kunnat missa den här spelserien överhuvudtaget. Jag tror att jag har sett det allra första GTA-spelet i ett par minuter. Det då man bara såg allt uppifrån och det enda man gjorde var att sno bilar i princip. Sedan dess så har spelserien utvecklats markant.

Jag har nyligen införskaffat mig ett Playstation3(för den som lyckats missa det) och jag köpte en utgåva av maskinen som inkluderade just Grand Theft Auto 4. B har nämnt spelet då han är ett fan och sa att jag förmodligen inte skulle bli besviken om jag köpte det. Jag visste att det skulle vara ett garanterat bra spel. Vad jag inte visste var att det skulle vara det bästa spelet jag någonsin spelat.

Jag trodde inte det var möjligt att njuta så mycket av våld, brott och bilkörning. Till en början så kör du relativt lagligt genom staden då du fått tillgång till bilar. Men efter ett tag så märker du hur mycket fortare det går om du skiter i stoppljus, rammar en bil eller två i din framfart eller kör på trottoaren eller fel sida av vägen. Förvånande är det när du får ett ohävbart bredställ och far med rasande fart mot en vägg och du inser i sista sekunden att de där två fotgängarna inte kommer ha en chans. Kraschen är en faktum och blodet på din bil och väggen samt de livlösa kropparna under och bredvid din bil borde få dig att bara lägga ifrån dig detta fruktansvärda spel. Men nej... istället så ger du ifrån dig ett leende och häpnas över hur realistiskt och snyggt det var... och... roligt.

När din karaktär sedan eskalerar i brottutföranden, skaffat nya vänner och framförallt vapen, så trappas våldet upp. Nu får du helt plötsligt utföra knarkaffärer, planerade avrättningar och skjuta rivaliserande knarklangare. Eldstriderna är så fantastiskt häftiga och realistiska och du får inte det minsta dåligt samvete när du skjuter ner ett kräk eller två. Istället så känner du en skrämmande form av njutning. En eller två gånger så har B och jag kännt en känsla av obehag då vi spelat. Tillfällen då det dåliga samvetet faktiskt har gjort sig påmint. Saken är den att alla hemskheter som vi hittar på inte går obemärkt förbi den lokala polismyndigheten. Vi hamnar då och då i trubbel med "Liberty Citys Finest" och skottlossning kan förekomma. Det var nattetid och vi hade stulit en bil i vanlig ordning men det blev oturligt nog uppmärksammat av två poliser i en tjänstebil. De störtar ut ur framsätena och börjar efter protokollbaserade hot att skjuta på oss. Vi kände självklart att vi var tvugna att besvara eldgivningen för att komma levande därifrån. Så vi hukar oss ett par sekunder bakom vårt nystulna fordon, tar fram den nyinskaffade hagelbössan, reser oss snabbt för att avlossa den mot den närmsta polisen som slungas bakåt i en fontän av blod. Björn och jag gapar först av behaglig överraskning över vilken effekt det nya vapnet hade. Känslan trycks dock ner ganska omedbart då den andre polisen störtar fram till sin döende partner och försöker desperat lugna honom. "It's looks worse than it is!" säger han till sin blåklädde vän som gurglar tillbaka "I don't wanna die...". B och jag tittar på varandra och mår så jävla dåligt.

Allt detta utspelar sig i ett, till varje centimeter, digitaliserat New York som i detta fall heter Liberty City. Där är våld, prostitution och korruption vardagsmat och språket är svordomsfyllt. I grund och botten så går spelet bara ut på två saker: Köra bil och skjuta folk. Men du får utföra dessa grundmoment på så många olika sätt så att du aldrig tröttnar. Om du inte vill utföra uppdrag som för handlingen vidare så kan du helt enkelt bara köra bil genom stan och beundras över den makalösa grafiken, plocka upp en prostituerad och beroende på plånboken få diverse tjänster utförda, käka en burgare, titta på TV, skjuta oskyldiga fotgängare, köra streetrace, döda några av polisens mest efterlysta, stjäla en brandbil, internetdejta, köpa kläder eller gå på standup-show för att bara nämna några saker.

Det har aldrig förr varit så roligt att vara kriminell och jag är beroende till max! Gissa vad? Jag har inte stulit några bilar eller skjutit någon på stan heller. Hur var det nu med TV-spelsvåld? Det fick oss att göra samma sak i verkligheten, eller?

Längtan efter elaka hus

Det har extremt nyligen släppts en ny trailer till spelet Resident Evil 5 som ingår i en av mina favoritspelserier "Resident Evil". Jag minns när det första banbrytande spelet kom i mitten av nittiotalet och det var något helt nytt och fantastiskt till den lika nya och fantastiska konsollen Playstation. Det tragiska med den här spelserien som i och med sin femte del skall gå med i HD-familjen är själva namnet. "Resident Evil"... vad är det för löjligt namn egentligen? "Elaka huset"... det låter som en attraktion på Gröna Lund. Orginalnamnet för spelserien är det mycket tuffare och mycket mer logiska namnet Biohazard. För det är precis vad det är! Ett virusutbrott som gör att de döda blir levande och zombiefieringen är ett faktum. De amerikanska och europeiska spelsektionerna hakade tydligen upp sig på att det första spelet utspelade sig i ett stort hus. Grejen är att det är i princip ingen av uppföljarna som utspelar sig i ett stort hus, men ändå måste de stackars jävlarna bära namnet "Resident Evil". Tvi vale! "Biohazard" hade varit så mycket ballare! Anywho... kolla in den här makalösa trailern för den kommande delen. Jag kan knappt bärga mig att få sätta mig ner i soffan sent på kvällen, släcka alla lampor, slajda in PS3-skivan och låta skräcken ta tag i mig.

Biohazard 5