fredag 30 januari 2009

Det är så lätt att glömma

Jag har tittat på film i princip hela mitt liv. Jag har alltid vetat att jag är väldigt förtjust i det. Att se på film, alltså. Vad som händer när man sett "för mycket" film dock, är att man nästintill "avverkar" film istället för att uppleva den. Det går självklart inte att göra med alla filmer då de är av varierande kvalité. Om en film stinker så är det svårt att titta på den. Sen börjar man ju se saker i filmen som klippning, skådespeleri och specialeffekter istället för att bara titta på filmen.

Min fredagskväll har varit helt öppen. Jag spenderade ett par timmar på GTA4 för att klara de sista procenten av de totala hundra möjliga. När jag gjort detta så ringer en pokerkompis och bjuder mig till spel. Hastigt och lustigt så befinner jag mig vid pokerbordet. Det gick inget vidare och under min promenad från turneringen så passerar jag ett område som tillhör en del av mitt liv som nu är passé. Det kändes lite surt för många tankar och känslor strömmade fram. Väl hemma så känner jag mig lite nedstämd och handfallen inför resten av fredagskvällen. På bordet ser jag då filmen A guide to recognizing your saints. Den har legat där nu några veckor osedd. Jag köpte den billigt från Ginza i hopp om att den skulle vara bra. Jag tar tillfället i akt och stoppar den i dvd-spelaren.

Nittio minuter senare så minns jag helt plötsligt varför jag älskar film.

tisdag 27 januari 2009

Action Force

Den enda leksaken som på allvar lyckats ersätta mitt He-Man-lekande när jag var liten var Action Force. De figurerna är kända som G.I. Joe i USA men döptes av någon outgrundlig anledning till Action Force i Sverige, förmodligen även Europa. Mäktigt var att farsan under sina USA-besök alltid köpte hem ett gäng "gubbar" till mig. Sedan gömde han en om dagen, gav mig en ledtråd, sedan fick jag leta upp figuren. Plus att många av gubbarna var utgåvor som endast släpptes i USA. Självklart läste jag serietidningen också och höll mig uppdaterad på alla karaktärers bakgrunder och vendettor.

Eftersom både leksaks- och filmbranschen lider av stor fantasibrist så är återvinning hett. Nu blir G.I. Joe film i sommar!

Kolla in bilderna. Lite besviken är jag på min favoritfigur Storm Shadows design. Men hans bror Snake Eyes ser jävligt cool ut.

måndag 26 januari 2009

God morgon

Dagens första tramsiga Messenger-konversation med B:

Henke säger:
Morni'n, sir, good-sir!

björn säger:
Top o´the mornin´ to ye GOOD SIR!

Henke säger:
AAAAAAAAh, yeesss, sir, good-sir! Just walkin' about, then, I'll say?

björn säger:
Oh I dare say good sir! Just a round-a-trip I dare say, I must say, good sir! Very pleasant if I may say so good sir

Henke säger:
Good show, good show! I say, sir, I rather BOOOLDLY asked my fiancé if she fanied a shaaaag, but she dreadfully declined, I say, sir.

björn säger:
Ashes sir, ashes! I must say I inquired sa much out of my pigeon sir! But Im afraid she´s as stiff as a fence post my GOOD SIR

Henke säger:
Oh lord of Dogtown, sir, I say sir! Oh, fiddlesticks, I suppose I have to give the ol' Long John a good gong-gong myself, don't you say so, oh sir?

björn säger:
Oh over the hill sir! Absolutely over the big hill sir, oh yes sir! Right´o off she went then sir, off she went! Aaaand I must say sir, I dont suppose there´s any chance of me dodging the train rather now is it sir, is it?

Henke säger:
I'd have to say there is no chance at all, wouldn't you agree then, ol chap? My good man, I feel I can't keep this up any longer for I'm laughinh mi' trousers off, right you are!

björn säger:
right you are then sir, right you are!

Henke säger:
Fine! Up and about, and a jolly good day to you, sir, good-sir.

björn säger:
Up and about sir! Up and about, and top o´the morning to ya GOOD SIR

Ett förstaklassigt exempel på hur B och jag inte kan låta bli att bete oss som idioter plus att vi har en enorm förmåga att följa varandras impulser. Detta pågår dagligen.

Doovde

Karman går upp och ner just nu. Från att jag i lördags gav en bekant en stor ursäkt för något dumt jag gjort på fyllan på nyårsafton till att jag begick ett brott igår. Det var ett brott jag begår EN gång om året endast. Varför min vänliga och skötsamma själ drivs till att begå detta brott beror helt enkelt på tre saker; Staden jag bor i, landet jag bor i och Oscarsgalans existens.

Jag fick en chans att balansera karmavågen i förmiddags på ICA. Jag bestämde mig för att köpa butiksbakat bröd till frukost samtidigt som jag skulle hämta ut ett paket. Bland alla mjöl-och-vatten-konstellationer låg en så kallad "Råg Arnold". Den såg god ut. 29.90 kr? Varför inte? Jag var på bra humör. I kassan satt den vackra blondinen som snabbt knappar in några siffror och säger lite smått uttåkat "Nittonånitti, tack." "19,90? tänker jag. Men Arnold..." Jag har själv suttit i en Konsumkassa för flera-flera år sedan och jag vet att det inte är helt lätt att urskilja alla brödbitar från de andra. Min karma skrek inom mig att "Nu har du chansen!! Säg att den kostar 29,90!!" Men svennejävel som jag är så håller jag bara käft och drar mitt betalkort. Va fan! Jag hade verkligen ingenting emot att betala de extra tio kronorna. Ville jag inte förolämpa henne genom att säga att hon gjort fel? Ville jag "inte vara till besvär"? Ja-ja... brödet var gott i alla fall.

Paketet jag hämtade innehöll min nya doovde och om du inte vet vad det är, kolla här. Den är fortfarande i sin kartong så jag har inte testat den än. Det blir senare i veckan då jag kommer jobba så mycket i veckan så jag får gråa hår på rumpan. Rapport kommer dock.

fredag 23 januari 2009

Revenge of the nerds

Tänk vad tiderna ändras. När jag var liten så var alla som hade glasögon nördar. Idag är det stilrent mode att ha glasögon. Var man datakunnig så var man den största nörden av alla! Idag är de som är datakunniga kungar just för att Internet och datorer i princip styr våra liv. Att spela TV-spel var också skittöntigt. Idag är TV-spelsmarknaden en titan i populärkulturens dödsmatch mot slagskämpar som film och sport. Med dessa faktum i ryggen så söker jag svar på en fråga. En fråga som min ständigt analyserande hjärna formade under en diskussion med min vän B idag. Om ett ögonblick så skall jag presentera den.

Jag minns hur jag redan i augusti förra året började längta efter Playstation3-releasen av Street Fighter 4 som skulle ske i början av 2009. Nu, helt enligt kalenderns och soluppgångens regler, är den 20:e februari väldigt snart här och spelet blir tillgängligt för alla som vill återuppleva underbara minnen från 1991 i helt ny tappning. Jag talar om Street Fighter 2. Det enda slagsmålsspelet jag någonsin älskat och aldrig tröttnat på. Det finns oändligt med efterapningar som skett under de 18 som nu gått sedan spelföretaget Capcom förtrollade en hel spelvärld med denna magiska speltitel men ingen av dem har satt klorna i mig som just Street Fighter 2. Jag menar, jag tycker inte ens om slagsmålsspel av den typen! Inför inköpet av del fyra så spelar 3 faktorer in:

1. Jag riskerar att bli väldigt fäst vid det
2. Jag hyser gigantisk respekt och kärlek för del två
3. Jag är en samlarnörd

Lösning? Collectors edition, kära vänner! Specialutgåvan innehåller massor med kul saker förutom sjävla spelet. Bland annat så ingår en BluRay-anime som handlar om Street Fighter-universumet där alla gatuslagskämpar är inkluderade med sin egen bakgrundshistoria! Det finns inga tvivel! Jag köper den! Men vänta, det finns mer...

Ingår gör även två stycken plast-figuriner i form av en av mina favoritkaraktärer Ryu samt en av de nya tillskotten i del fyra, Crimson Viper, den kvinnliga agenten av coolness. För mig som nörd så är ju detta fantastiska nyheter och självklart så kommer jag ställa Ryu och Crimson Viper bredvid Altaïr från spelet Assassin's Creed som redan står rak i ryggen på min mediabänk sen i somras, även han från en Collector's edition. Nu äntligen reser jag dock min fråga...

Hur ballt är detta hos brudarna?

Kommer min gränslösa kärlek till Street Fighter-universumet spoliera framtida chanser för intimitet med det motsatta könet? Kommer jag ställas inför ett ultimatum eller ska jag stå för min nördighet? Nördismen inom TV-spel är så fatalt dominerad av män/pojkar/killar så vi utelämnar tyvärr en jättelik stöttepelare i samhället: Kvinnor/flickor/tjejer. När man tänker efter så fick de aldrig chansen att vara nördar med oss. TV-spel blev automatiskt och obestritt något för hanarna hos mänskligheten. Ytterligare ett förtryck av kvinnan skapades indirekt och omedelbart så formades en försvarmekanism från deras sida: "Din jävla nörd." De tilläts inte bli delaktiga så enda utvägen blev att bespotta.

Visst tusan finns det tjejer som spelar TV-spel men ack så få de är! Varför? Jo, grunden och nischen är redan karvad i kevlarförsedd granit: "Tjejer spelar inte TV-spel." Därför så skall de helst inte affilieras med TV-spelsvärlden överhuvudtaget och helst tycka illa om den. Försvarsmekanismen kommer även den vara svår att döda då vi har ett underbart litet fenomen kallat "grupptryck".

Så, vad göra? Skall Ruy och Crimson Viper stanna i lådan eller posera tufft på mediabänken? Har tjejers inställning till TV-spel och nördsim förändrats till det postitiva? Om sanningen ska fram så har Altaïr än så länge inte satt några käppar i mitt intimitetshjul. Vem vet, han kanske till och med känner sig ensam? Ni har väl sett Toy Story?

torsdag 22 januari 2009

Hon är inte från Duvemåla

Ett av mina största guilty pleasures är Christina Lindberg. Hon är Sveriges största pinuppa/utvikningsmodell/kvinnliga sexikon genom tiderna. Hennes vackra, söta och nästan oroväckande barnalika ansikte är dock inte det bästa med Christina. Det är utan tvekan hennes bröst! Det är en byst som inte är av denna värld. Det är en byst som får mig att börja vända blicken mot skyn och tänka "Kanske finns Han däruppe ändå.". Om jag kunde så skulle jag stoppa mina två sängkuddar med Christina Lindberg-bröst och förmodligen få den skönaste sömnen någonsin. Kära Tomten, jag vill ha Christina Lindberg i julklapp. Anno 1973, då...

Christinas popularitet som utvikningstjej ledde henne oförhindrat till en filmkarriär både inhemskt och utomlands. Hon var varken duktig skådespelerska eller behärskade engelska språket särskilt bra när hon var aktiv under 70-talet, men det spelade föga roll då hennes karaktärers öde mest gick ut på att bli sexuellt ofredad eller våldtagen. Märkligt. Var det mannens största fantasi under tidigt 70-tal? Att få bestiga Christina Lindberg mot hennes vilja?

Japanerna är ett perverst litet folkslag(det är inte rasism, det är allmänbildning) och filmproducenter därifrån upptäckte Christina och ville självklart ha med henne i sina filmer. De såg henne nästan som en gudinna men inte heller i detta land utvecklades hennes rollfigurer. Våldtäkt och sexslav stod återigen på agendan. Allt, så klart, i oskyldig mjukporrsmanér à la 70-tal.

Det finns en röd tråd i vad Christinas insats gick ut på i dessa urval av filmer hon medverkade i:

  • Exponerad - Christina blir sexuellt utnyttjad och har frivilligt sex. Om du inte har sett Loffe "Låt kameran gå" Carlssons snopp innan så är du in for a treat. Om ni kan er svenska filmhistoria så tittar även Håkan Westergren förbi. Stor stjärna på 30- och 40-talet bredvid Thor Modéen och Åke Söderblom.
  • Anita - ur en tonårsflickas dagbok - Christina är nymfoman och har sex med vem som helst på grund av hennes sjukliga behov. Hon har även frivilligt sex med mannen som botar henne: En pinfärsk Stellan Skarsgård.
  • Sex and fury - Christinas Japan-debut. Hon blir sexuellt utnyttjad av sin spionchef. Inget frivilligt sex från hennes sida men hon spelar poker och skjuter pistol faktiskt.
  • Sexresa till Japan - Christina blir hållen som sexslav och blir sexuellt utnyttjad. Hon rymmer och blir... sexuellt utnyttjad. Hon hamnar sedan återigen hos sin kidnappare och utvecklar sedan ett kärleksförhållande i bästa Stockholmsyndrom-stil och har frivilligt sex.
  • Thriller - en grym film - Christina hamnar i fel sällskap, tvingas bli sexslav och blir sexuellt uttnyttjad. Inget frivilligt sex. Hon förbereder sig för en gruvlig hämnd och utför den.
  • Wide open - Christinas roll är väldigt liten och är även en av de få där hon inte blir sexuellt utnyttjad. Endast frivilligt sex.

Personligen så kan jag inte låta bli att skratta när jag ser dessa filmer. De roar mig helt enkelt. Det har förmodligen att göra med att sex är en sådan stor och uttjatad del av samhället medan sex på den tiden precis hade börjat blomstra. Det i sin tur gjorde att filmer i den stilen som Christina Lindberg medverkade i var THE SHIT! Med andra ord det häftigaste och sexigaste man kunde se utan att det var renodlad porr. Mjukporr eller Lekporr är ord som det kan beskrivas bättre med. Idag är de dock rentav fjantiga men ack sådana kultfilmer.

Christina Lindberg är en stor del av popkulturhistoria och driver idag en tidning vid namn Flygrevyn. Minnet av henne, för min del, kommer alltid vara den vackra flickan med rådjursögonen... samt de mest makalösa pattarna som någonsin funnits!!

söndag 18 januari 2009

Filmer från förra året

Det är ju tradition så här kommer en listning över filmerna som gjorde intryck på mig förra året.

  • Kids - Är du ute efter en munter film så är det här helt perfekt film för dig..................
  • Juno - Allt har redan sagts om den här filmen och jag kan verkligen inte komma med något nytt utan jag håller bara med. Mycket bra. Jag vill ta en fika med Ellen Page.
  • Eastern Promises - Viggo bär filmen rakt igenom och Cronenberg håller stilen.
  • Cloverfield - Så annorlunda. Så smart. Så cool.
  • Rambo - Ultraviolence och ett fin-fint "tack och adjö" till John Rambo, mannen som bara passar in där blodet flyter.
  • Ping-Pong Kingen - Det finns alltså bra svensk film? Till och med magnifik svensk film? Vem visste?
  • The Incredible Hulk - Ja! Ja! Ja! Serietidningsaction som det skall vara!
  • Cannibal Holocaust - Den etsade sig fast ett tag måste jag erkänna. En film av den här typen är ju varken "bra" eller "dålig". Den är bara väldigt provocerande. Den provocerade mig och jag är inte lätt-provocerad. Nej, det är jag inte!! Fattar du det, din **¤%/#!!!??
  • There will be blood - Wow! Mycket bättre än Coens Oscar-vinnare.
  • The Dark Knight - Komplett film.
  • Alfie - Orginalet med Micheal Caine så klart! Alfie, ett sånt rötägg men en sån skön lirare!
  • Kung Fu Panda - Mästerligt! Animation och humor i särklass! Blanda i en knippe hjärta och härliga röstskådespelare så har du förra årets näst bästa animerade film.
  • Wall-E - När man inte trodde Pixar kunde överträffa sig själva längre så dyker denna pärla upp. Pixars sämsta barnfilm, men kanske den bästa filmen de någonsin kommer göra. Förra årets bästa animerade film.
  • Darling - Görs det till och med utsökt svensk film?
  • Låt den rätte komma in - Se föregående kommentar.
  • Tropic Thunder - Jag har inte skrattat så mycket sen jag blev kittlad som barn.
  • Cashback - En brittisk utstickare. En kärleksfilm för the lads.
I november så slutade jag bokföra mitt filmtittande, som jag nämnde i inlägget innan, så jag är osäker på om jag såg så mycket bra film de två sista månaderna av förra året. Jag borde ju minnas något som gjorde intryck på mig. Eller hur?

...

Eh... ja. Just det... bloggning var det, ja. Hrm... Borde jag be om ursäkt eller något? Komma med en förklaring varför jag inte skrivit något på över två månader? Jag vet inte. Jag hade kunnat ljuga och säga att mina fingrar äntligen växt ut igen efter ett hobbyexperiment. Jag hade kunnat ljuga och säga att min hund åt min dator men jag har ingen hund. Istället så får jag väl helt enkelt erkänna att jag är en lat gorillalort som är... lat.

Jag har gjort ett och annat dock under min "tysta period". Ett urval följer...

  • Jag har fått pengar från Kronofogden efter en 8 månader utdragen skuld-affär. Ka-tjing!
  • Jag har upplevt ett jordskalv.
  • Jag har slutat bokföra mitt filmtittande. Jag tröttnade...
  • Jag har haft en jätteförkylning. Så pass så att jag missade Lucia Movie Night.
  • Jag har sumpat ett löfte jag gjorde för 1 år sedan(med tanke på Lucia Movie Night).
  • Jag har bokat en läckert pokerbord som borde dyka upp i februari
  • Jag har köpt en ny Doovde-spelare som dyker upp... imorgon!
  • Jag har börjat dagdrömma om ett möjligt nytt jobb i vår/sommar.
  • Jag har skaffat lite nya möbler och återfått min skrubb.
  • Jag har tappat förtroendet för TV igen... ok, jag fick aldrig riktigt tillbaka det från början, men ändå...
  • Jag har VERKLIGEN slutat motionera på simhallen.
  • Jag har börjat sova otroligt alldeles för mycket.
Så, there you have it. Visst har jag gjort annat men det tänker jag inte nämna här...