Sådan far, sådan son

Jag har far på besök. Han ligger och snarkar i rummet brevid. Vi träffas bara några få gånger om året men vad gör vi när vi väl träffas? Äter gott och ser på film. Min far gillar, and I quote: "hämnd" och "god slakt" på film. Så som den gode son och värd jag var denna dag så ville jag tillfredsställa far.

Vi inledde med att se "Rambo". Om du är väl insatt så ska jag inte behöva säga "Nej, inte den första filmen för den heter 'First Blood'." Utan jag menar den fjärde och avslutande rullen. Den har både hämnd och till och med MYCKET god slakt. Sylvester Stallone borde åldersmässigt egentligen sitta i någon park och mata duvor men när han istället ställer sig vid ett big-ass maskingevär som är fastmonterat på en jeep och börjar bokstavligen plöja genom Burmesiska elaka soldater så blodet fontänsprutar användandes en kaliber som är menad för att skada fordon istället för människor så säger min far trots dundret från högtalarna "Men det här var ju jättefint.". Jag gillar också våld på film men frågan är om min far inte gör det snäppet mer.

När vi sedan ger oss i kast med det Koreanska hämnddramat "A bittersweet life" så vet jag att det är en väldigt bra uppbyggnad inför den rättfärdiga hämnden protagonisten i filmen jagar. Det blir klarare ju längre filmen går att det är huvudpersonens ålderman till chef som är den som ska straffas hårdast. Hämndtemat faller som sagt min far mycket i smaken och det blir väldigt påtagligt när filmen är bara en hårsmån från sitt klimax och min far utbrister "Jag vill att den där gubbjäveln ska dö nu! Långsamt!" Jag bara ler.

Är det inte fint med gemensamma intressen mellan far och son? Vissa söner kanske spelar schack med sin far. Andra lagar mat, sparkar boll, går på ishockey eller raggar brudar ihop. Själv ser jag gärna på "hämnd" och "god slakt" med min farsa.

Välkommen hem!

Eftersom jag glömt att jag skulle komma in tidigare till jobbet idag så blev det ingen matlagning eller dusch innan jag störtade ner på cykeln efter "var är du"-telefonsamtalet. Innan dess så sov jag alldeles för länge varpå min promenad uteblev. Som tur var så blev arbetskvällen problemfri så att jag kunde cykla hem med tanken om att slappa lite och ta nya tag imorgon.

När jag dock öppnar dörren så har katten lagt en purfärsk Thundercat-bajs i sin kattlåda som han lät bli att täcka över. Om han gjorde det för att jävlas, för att han var lat eller för att den luktade så satans illa kan man undra över. Jag skulle sätta mina slantar på det sistnämnda för hela lägenheten var och är i skrivande stund osande av hans skapelse.

Jag har inget emot att min katt är kreativ men då får det vara inom vissa ramar. Det är inte skitsexigt att komma hem med en pilsk tjej efter en festlig lördagsrunda på stan och det luktar bajs i lägenheten. Så vidare hon inte tänder på det förstås...

Lätta på trycket

Jag har köplust. Jag vill köpa en grej... en gadget, en pryl, en thingie! Helst så vill jag göra ett klipp prismässigt. Det gör köpet som mest tillfredsställande. Jag vill hitta en film på BluRay och ba' "What!? Den här kanonrullen för bara så här mycket? MINE!" Eller ett TV-spel å' ba' "Woah!! Det här har jag velat spela i ett halvår nu! Är det så här billigt! I'll take it!"

Min Köplust lider då den behöver tillfredsställelse medan min Plånbok(läs kortetui) ständigt tjatar om att inte låta Köplust och Fingrarna gadda ihop sig mot honom. Samtidigt så tjatar Fingrarna på Köplust att han inte fått trycka på knappar och fiddla med analoga spakar på en handkontroll på länge för att Köplust inte lyckats övertala Plånbok om att en nytt spel behöver inhandlas. Plånbok är tyvärr den envisaste av de alla tre då han vill öppna sig så lite som möjligt till ett så bra föremål som möjligt. Så det här scenariot kommer bara få ett lyckligt slut då vi tillsammans hittar Klippet.

"Klippet" är i korta drag en ekvation med en en positiv utgång för alla inblandade parter. I det här fallet Plånbok, Köplust och Fingrarna. Föremålet som skall inhandlas ger med sitt värde i både pris och underhållning tillfredsställelse till Plånbok såsom Fingrarna och i det ögonblick som pengatransaktion sker så blir automatiskt Köplust betvingad. Win-win-win-situation!

Jag gick 1 mil idag för att hitta Klippet. Jag gick lottlös och den här fejden kommer pågå ett tag till. Ekvationen kommer att bestå såvida den inte kan annulleras av ett annat åtagande som häver ekvationens relevans till att existera. Framtiden får utvisa.

Fan, vilket cp inlägg, förresten.