Det finns utrymme för förbättring

Dagen HD blev inte helt utan bakslag. Förstärkaren fick jag köpa utan låda vilket medförde att fjärrkontrollen glömdes skickas med. Fick plocka upp den dagen efter. Bildkvalitén på Nintendo Wii var bedrövlig. Lånade en komponentsladd som slog mig som medioker då det inte blev så värst bättre. Fick panikångest när jag trodde att TV:n inte kunde hantera Guitar Hero 3, men det skulle visa sig att jag bara inte var van vid skärmstorleken eftersom det skapade en helt ny timing från mina gura-fingrar.

Den andra stora besvikelsen är DVD-kvalitén... trots input i förstärkaren med HDMI-sladd och vidare HDMI in i TV:n så såg det inge vidare ut. "OK", men inte bra. Fast jag kollade bara en 2-3 filmer. Sin City var en av dem och den såg bra ut men det har ju sin digitala förklaring. Jag tror det är läge att skylla på den prestandamässigt endast godkända DVD:n. Gonzos hermano har dock en bättre begagnad spelare som han ruvar på tills jag åker till Peking.

Vad var bra då? LJUDET! Efter en skojig mikrofon-kalibrering så testkörde jag förstärkaren med Top Guns DTS 6.1 Discrete-spår och det var härligt, härligt! Ska finetune:a lite mer imorrn.

Allt som återstår är nu är ankomsten av en PS3:a. För er trogna läsare så minns ni kanske inlägget om en "superdeal"? Ni kommer få bekräftelse så fort jag fått det. Over and out.

Imorgon så är det Dagen HD

Under hela mitt tio timmar långa arbetspass idag så har jag bara tänkt på morgondagen. Jag har lånat moschans bil så att jag kan utföra alla nödvändiga uppgifter som utan tvekan kommer genomföras. Det är många punkter på agendan imorgon och money shall be spent.

Växjö kommer få runt 10 grader Celsius och solen kommer göra sig påmind vilket gör att vädret onekligen blir inspirerande. Axplock ur måndagens agenda som jag vitsigt kallar Måndagendan:

• Städa lägenheten! Den skall vara ren och fin när HD-maskinerna träder in.
  
• Städa moschans bil! Som en liten överraskning bara.
  
• Slänga gamle grillen på tippen. Två somrar har den tjänat mig. Nu får det vara nog.
  
• KÖPA HD-TV!! OCH HD-FÖRSTÄRKARE!!

Jag anlitar B som bärhjälp då TV:n är klumpig att bära själv. Angående den andra HD-maskinen så litar jag på att min polare på Media Markt fixar ett bra pris åt mig. Sen så har jag erbjudit min chef att köpa min gamla förstärkare. Han var definitiv intresserad. Jag lovade att installera åt honom. Eftermiddan går åt att pilla och ställa in och trixa och dona med kablar med mera. Jag får dock vänta på att testa BluRay då jag inte har någon Playstation 3 ännu. Kvällen toppas med There will be blood på Filmstaden. Kan Dagen HD bli den bästa dagen på länge? Det finns massor med potential för det!

Blåstråle

Vilken blir min första? Blir det en första? Klart det blir en första, men first things first...

Jag tror att jag har gjort en superdeal. Jag hoppas att jag har gjort det när "den" står på sin reserverade plats på TV-bänken. Jag vet att jag har gjort det när jag har spelat högupplöst Ishockey med B och när jag kollat min första BluRay-skiva. En spontat sug drar mig till Lethal Weapon då jag inte har den på vanlig DVD.

Mer än så avslöjar jag inte för jag har inte rott min superdeal i hamn ännu. Det blir 1-2 veckors ångest innan jag vet säkert.

Stay tuned.

Sömnlös i Växjö...

Jag läste någonstans att om man inte lyckas somna när man lagt sig ner för att göra så, då ska man inte fortsätta försöka utan istället stiga upp en stund. So, here I am giving you en liten statusrapport.

Det föll sig naturligt att använda min "uppstigning" för att bryta tystnaden i min blogg. Har inte skrivit något på snart en månad ser jag. Jag har sömnproblem för att jag stannat uppe till kl.03.15 igårnatt. Syster sms:ade och sade att hon var på väg från Tyskland och ville mellanlanda i soffan. Klart man ställer upp, så jag stannade uppe och sköt zombies i några timmar. Tre timmar in i den nya dagen så kom ett nytt sms som sade att planerna ändrats och övernattning sker någon annanstans... eller något i den stilen. Så jag gick och lade mig och lyckades av någon jävla anledning inte stiga upp förrän 13.45... Fy skäms? Njaaa, jag bryr mig inte. Skit också? Ja! Med tanke på att i skrivande stund så ska jag stiga upp om några timmar och vara glad och SF-proper först mot små barn med dagmammor, sen mot skitsmå barn med vanliga mammor. En skev dygnsrytm av denna kaliber är högst ovälkommen. Fast jag har varit med om värre inför Dagsisbion så jag oroar mig inte.

Vad händer annars då? Tja, jag har besökt ett casino för första gången i mitt liv, min kusin har blivit erbjuden en chefsposition, farsan har varit med på TV, mamma har fått ett vikariat, jag var i Köpenhamn en weekend och gjorde mig av med gräsligt mycket pengar, Gonzo har äntligen skaffat sin första lägenhet och i vanlig ordning så har jag ingen pejl på mitt liv. B och jag ska ha en söka-jobb-workshop imorgon med kaffe och kaka och Manpower. Dra inga homosexuella paralleller, det är jobbsajten vi ska besöka. Vi ska verkligen göra vårt bästa för att vara seriösa men det kommer nog urarta i Ishockey-spelande på Playstation2 följt av könsord och skratt.

Jag vill med andra ord skaffa mig ett nytt jobb. Jag vill tjäna mer pengar. Kanske till och med skaffa mig en karriär. Jag är trött på låg inkomst och onormala arbetstider. Egentligen så vill jag bli pokerproffs så jag kan jobba när jag vill och tjäna massor med stålar.

High Definition is the shit nuförtiden och jag hade länge ångest inför denna uppgradering som jag oundvikligen ska genomföra i sommar. Nu har faktiskt den ångesten släppt en hel del. Här är hela händelseförloppet i min pre-HD-karriär:

• Hösten 2007 bestämmer jag mig för att jag vill skaffa projektor. Ny TV är det inget tal om.
  
• Jag forskar lite och när vintern nalkas så inser jag att projektorn måste ha HD-förutsättningar.
• Jag forskar ytterligare lite till och inser att FULL HD är top of the line, state of the art... the Shit.
  
• Jag inser att en FULL HD-projektor är dyr.
  
• I samma veva inser jag att jag kommer få mycket semesterersättning. Drömmen lever vidare.
  
• Forskandet läggs på is. Det enda som händer är ett erbjudande att köpa en begagnad Benq-projektor i början av 2008. Jag avböjer.
  
• Över en natt så slår jag om totalt och bestämmer mig för att skaffa en HD-TV istället.
  
• Forskandet börjar likväl som sökandet och jag blir kär i en SONY-TV av namnet KDL-40W3000.
  
• Ekonomiska slutsatser dras och jag förutser en fasansfullt högt definierad summa på 30,000 kr om jag ska få det jag vill/borde ha. Det vill säga, HD-TV, HD-förstärkare plus en Playstation3.
  
• En klump i magen följer med mig i en månad.
  
• Ett genombrott sker då jag stegar in på Expert och ser en underbar SONY-TV som är en helt annan än min förra ögonsten, KDL-40W3000.
  
• Jag förkastar min förra älskling likt en förbrukad bit toapapper och förklarar min kärlek till KDL-40d3660 som attraherar mig ofantligt mycket med sina tekniska attribut men framförallt... priset!
• Nu ser jag helt plötsligt att den ljusnande framtid är min då jag nu även har en bigamisk kärlek till en HD-förstärkare vid namn Onkyo TX-SR605 som är billig trots alla förutsättningar den besitter och den ropar mitt namn som ingen annan förstärkare gjort innan. Glasyren på tårtan är också att den är billigast i Sverige i en affär i Växjö!

Så bara sådär så har jag hittat en TV som verkar passa mig perfekt i fråga om förutsättningar och pris. Tror det kan bli en mycket bra "första" HD-TV. Jag måste acceptera att tills jag blir mångmiljonär så måste jag hålla mig inom budget-klassen gällande hembio, varpå både SONY:n och Onkyo:n kan bli the beginning of a beautiful friendship.

Så där har ni det, vänner! Saker och ting går varken framåt eller bakåt. Jag spelar en hel del poker med mina polare och jag är som vanligt duktig i livespel. Internetpoker kan dra åt helvete! Jag är utan kärlek och förhållanden men inte utan en och en annan flirt. Jag har inte så mycket pengar och jag har tröttnat på mitt jobb. Köper inga DVD-filmer då jag försöker spara pengar inför sommaren. Det blir ofantliga 3 veckors semester detta året! Glöm inte att plocka upp hakan innan du går.

Freaks and Geeks

Jag har gjort åtskilliga försök i 10 minuter att komma på en Äventyrlig Biografmaskinist-nischad inledning men jag ger nu upp. Allt jag har denna gång är ord av kärlek.

Jag var djupt nere i Scrubs ett tag och kände verkligen för alla karaktärerna och deras öden. Jag kunde dock inte låta bli att känna att serien upprepar sig en hel del. Det är i och för sig helt OK eftersom ensemblen är så totalt rätt och karaktärerna så underbara. Särskilt imponerad har jag alltid varit av Scrubs förmåga att blanda komedi med drama. Ett avsnitt som ligger mig varmt om hjärtat är det som skildrar att Brendan Frasers karaktär har avlidit och Dr.Cox sätt att hantera det. Ger mig rysningar bara jag tänker på det och får mig alltid att fälla tårar när jag ser det.

Trots dessa återkommande dramatiska inslag så är Scrubs i grund och botten en komedi-serie. Det var även vad jag trodde om Freaks and Geeks...

Gonzo tipsade mig om serien från 1999-2000 som Apatow-gänget är involverade i. Det är helt enkelt deras debut innan pärlor som 40-year old virgin, Knocked up och Superbad såg dagens ljus. Freaks and Geeks(Nollor och nördar i Sverige) är en high school-serie som skildrar ett gäng nördar och ett gäng värstingar på ett magnifikt sätt. Piloten är fabulös och jag blir precis så nyfiken och intresserad så att jag vill se mer. 4-5 avsnitt in i serien så är jag helt fast och skrattar högt ofta. Särskilt åt Martin Starrs karaktär Bill. Rollsättningen är felfri vilket automatiskt ger klockrena skådespelarinsatser och humorn är av hög klass. Då, helt plötsligt och utan förvarning, när säsongen kommit halvvägs och du tagit varenda karaktär till hjärtat så gör serien en helomvändning och får en mycket mer dramatisk ton. Min reaktion på detta, undrar du? Jag fäller tårar likt jag gjorde då Dr.Cox bryter ihop över sin väns död. Fast jag gör det i varje avsnitt istället för ett och ett annat per säsong. Karaktärer får en helt annan dimension. De komiska inslagen är självklart fortfarande där men nu mer som en bonus. Istället lider jag nu med karaktärerna som kämpar med alla de problem som finns i vanliga ungdomars liv. Allt finns där: Tonårskärlek, att mista en vän, mamma har träffat en ny, att känna sig underlägsen, att inte veta vad man vill göra med sitt liv, pappa är otrogen mot mamma och den odödliga önskan att vilja passa in.

Det skär i kroppen när jag i skrivande stund bara har 3 avsnitt kvar på denna fenomenala serie. Sen är den slut. Det gjordes inte mer än en säsong. Kritikerna älskade den. Fansen avgudade den! Hur lägger man ner en serie? Vem tar besluten och varför? Freaks and Geeks är en diamant som gått förlorad efter bara en ynka säsong. Det enda positiva som kan sägas om detta är att serien i alla fall slutade på topp.

Första fylle-bloggen

HA! Jag ägde ikväll hemma hos chiiifen! Spelade poker bland 7 andra personer och kom på första plats respektive andra plats. Det resulterade i 350 kronors förtjänst. Tally-ho!! Jag blev full också! Grrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrratissssssssssssssss!

Jag har beslutat att vänta tills sommaren att jump the HD-leap, liksom. Då kommer jag ha eventuella skattedollares samt semesterersättning. Cashen kommer vara svart på vitt så då blir det en HD-TV, Playstation 3 och en HD-förstärkare. Fuck yeah!

"Flest prylar innan man dör vinner!"

Gatuslagsmåls-syrran!

Oj-oj-oj-oj-oj! Inget förgyller söndagen som lite slagsmålsfilm! Eftersom jag har sett alla Kung Fu-filmer i min samling så blir andravalet Karate-film vilket är helt OK när Shinichi Shiba och Etsuko Shihomi står för pryglingen.

Jag har precis sett Sister Street Fighter som är en spin-off serie från jättesuccén Street Fighter med Shinichi(Sonny) Shiba från 70-talet. Etsuko Shihomi debuterar blott 18 år gammal och hon står för 83 % av asskick-ration. Krigsvråls-snittet ligger på 9.2 skrik i minuten under en slagsmålsscen, vilket är högt. Vad som fick mig att njuta mest under denna första SSF-film av fyra, var att den här filmen måste ju vara den största förebilden av alla för sidoscrollande slagsmålsspel till samtliga TV-spelskonsoller. Filmen var som en del ur Double Dragon-serien som fanns tillgänglig på bland annat Nintendo 8-bit och 16-bit.

Här följer ett jämförelse-chart jag gjort mellan sidoscrollande Beat 'em up-spel och Sister Street Fighter:

• En ensam hjälte i form av karatetjejen Koryu får 1 minut in i filmen reda på att hon måste rädda sin bror.
• Jämför: En introscen likt den i Final Fight till Super NES där borgmästarn Haggar blir uppringd av skurkar som säger att de kidnappat hans dotter. Han ger sig genast av till slummen och rensar upp.
  

• Under filmens gång så ställs Koryu mot hundratals vakter/underhuggare som hela tiden dyker upp från ingenstans med ett gemensamt mål: att spöa henne.
• Jämför: Sidoscrollande Beat 'em up likt Double Dragon. Där finns 5-6 olika sorters fiender som kontinuerligt dyker upp på varje nivå. När du besegrat dem så avancerar du längre och längre fram på nivån.
  

• Koryu skaffar sig så klart vänner under sin strävan att finna sin bror. Bland annat så dyker Sonny Chiba upp och hjälper henne att spöa fiender. Ytterligare en karate-tjej ansluter.
  
• Jämför: Alla sidoscrollande co-op-fightingspel. Det vill säga, Beat 'em up-spel som man kan spela två stycken samtidigt. Bröderna Billy och Jimmy Lee i Double Dragon eller Cody och Guy som hjälper Haggar i Final Fight-serien.
  

• Ju längre indragen Koryu blir i denna härva och ju mer problem hon ställer till för skurkarna i sökandet efter sin bror så måste de anlita starkare och duktigare kämpar för att försäkra sig om att döda henne.
• Jämför: Minibossar! De finns i slutet och ibland i mitten av varje nivå. De har särskilda attribut som till exempel ett vapen som de är experter på eller att de är tvillingar med en gemensam blodtörst. I Sister Street Fighter så fanns det de mest utmärkande minibossarna någonsin i slagsmålsfilm. De 7 thaiboxer-brudarna som för övrigt var klädda i leopardkläder, Den smått homosexuelle Nunchuk-specialisten med de flickiga krigsvrålen, Samurajen, Prästen med harpunen, Psykopaten med blåsröret och skölden, med flera.
  

• Vid ett eller två tillfällen så var både jag själv och skurkarna säker på att Koryu blivit dödad. Ett av de tillfällena var när hon inte klarade av Samurajminibossen i en fight på en hängbro.Hon föll då 70 meter till en säker död i vattnet. Skam den som ger sig, för några minuter senare så dök hon upp och sparkade ner några fler underhuggare.
• Jämför: Hon använde självklart en Continue efter att hon dött. Fightingspel har oftast 3-4 stycken under hela spelet innan det blir Game Over.
  

• Självklart så finns det ju EN elak jäkel bakom hela organisationen som styr och ställer. Han eller hon är självklart bättre än alla slagskämpar han/hon har hyrt in och han/hon är elakast av alla. Det är honom som Koryu gör upp med allra sist i filmen.
  
• Jämför: Slutbossen så klart!! Den sista du måste besegra för att klara spelet och rädda den som räddas skall! Slutbossen är i regel alltid svårast men gällande Sister Street Fighter så tyckte jag nog att Koryu hade större problem med andra minibossar än med slutbossen.
  

Avslutningsvis så vill jag bara ta upp mina tre favorit-dödsfall i Sister Street Fighter.

1. Koryu möter en miniboss som är expert på japanska Sai-knivar. Hon avväpnar honom och voltar över honom samtidigt som hon trycker ner en av hans egna knivar rakt ner i hans huvud.
2. I den sista massfighten som äger rum i slutbossens herrgård så dyker Sonny Chiba upp. Han möter en tjockis som han kör tre karatefingrar rakt in i magen på. Det lämnar ett hål varpå inälvor rinner ut.
3. Strax innan ovanstående dödsfall inträffar så slåss Koryu mot en skallig och hattbärande miniboss i vit kostym. De brottas lite och sedan vrider Koryu nacken av honom. Minibossen reser sig ändå upp, lite som i trans, och går ned för trappen... baklänges! Det visar sig att hans huvud vridit sig hela vägen bakåt, Exorsisten-style.