Coolness

Filmnörd-tarmen tinglar lite när man slumpartat kikar ett Miami Vice-avsnitt mitt i natten och ser både Lou Diamond Phillips, Anette Benning och... Viggo Mortensen i tidiga-tidiga roller. I samma avsnitt!! Wow! Alltså, I mean... like... wow!!

By the way, hur cool är inte Tubbs och Crocketts chef? Han bara väser och stirrar ner i golvet. Respect!

Rainman part deux

Ett instick...

När jag är i maskinrummet på jobbet så har jag mobiltelefonen tillgänglig ifall någon skulle skicka ett sms eller ringa mig. Inget av detta hände igår. "Fy vad få det är som ringer mig..." tänkte jag ledsamt runt 23.40 när arbetsdagen närmade sig slutet. För en minut sedan så ringer mobilen från ett helt nytt nummer! Gud, så spännande!! Jag harklar mig, tar ett stadigt tag om mobiltelefonen, trycker på knappen med den gröna luren och yttrar "...Henke." Följande samtal äger rum...

"Hej... det här är ett automatiskt meddelande från SJ. Vi vill informera dig om att det tåg du bokat biljett till har tidigarelagts med nio till tjugo minuter på grund av banombyggnad. Om du vill veta mera, gå in på essjipunktessé och klicka på trafikinfo och Södra stambanan. Har du uppfattat informationen, tryck 1. Vill du höra den igen, tryck 2."

...jag tryckte 2.

"You're the Rainman...?"

Den tråkiga nyheten om att Nerd Noir blir analfabetisk under en framtid slog ned som en... våt disktrasa. Fast det var av förståeliga skäl Gonzo tog beslutet. MEN! Det Gonzo-trademarkade bild-bloggeriet fortsätter tack och lov! Så i hans ära är mitt inlägg idag i bästa Nerd Noir-stil. Även om vissa bilder kan uppfattas som lite av Rainman-kaliber.
















Stay tuned for part two!

Jog vell tettah!!

Eftersom jag aldrig gör något av vikt i mitt stjärtiga lilla liv så kan jag åtminstone göra det jag tycker om. Glo på film. Imorgon, tisdag, så är jag ledig hela dagen och jag tänker titta på film hela... jävla... dagen. Try and stop me, fuckers!

Jag har varit usel på att kolla in filmerna jag lånade av farsan för över ett halvår sedan så det är dags att shape up and smell the celluloid! Massor med fina klassiker väntar. Jag ska blogga efter varje film med min åsikt imorrn, jag lovar. Eller jag ska försöka... typ... eh...

Who watches the watchmen?

Kom du ihåg när du var barn och lekte? Jag menar den sortens lekar då ens fantasi verkligen svävade ut. Du kunde flyga, hoppa högt, skjuta laser med ögonen eller mer sammanfattat... göra vad som helst. Endast din fantasi var din begränsning. Alan Moore och Dave Gibbons hade det tursamma previlegiet att få behålla den utbredda fantasin in i vuxen ålder. Sen att bägge dessa män på 80-talet hade talangen och färdigheten att berätta en historia, kombinerat med denna fantasi, gav oss seriealbumet Watchmen.

Superhjältar och serietidningar har varit mainstream-populärt i snart 10 år tack vare dess intåg på allvar i filmens värld. Visst fick vi både Superman och Batman i flera filmer mellan 1978 och 1997 men idag räcker det att få biobesökare att förknippa filmen med något som har med serietidnings-universet att göra så blir filmen intressant. Vad som innan ansågs töntigt och nördigt har nu blivit popkulturellt coolt och accepterat. Tack vare filmatiseringar av seriealbum(som jag från och med nu kommer mer korrekt, dock amerikanskt, kalla graphic novels) har intesset för just graphic novels, superhjältar och serietidningar stigit markant. De som vet åtminstone lite om detta popkulturella fenomen känner nog till Frank Miller mycket på grund av filmatiseringen av Sin City och 300. Några kanske känner till att filmer som V for Vendetta, Constantine, From Hell, 30 days of night, A history of violence och Wanted även de är baserade på graphic novels. Jag införskaffade alla Sin City-volymerna efter jag upptäckt dem hos Dr.Gonzo och insåg att det var mycket bra läsning. Länge trodde jag att Frank Millers verk var den bästa läsningen man kunde få ut ur en graphic novel. Dr.Gonzo påpekade annorlunda och beordrade mig att köpa Watchmen.

Jag har nu läst färdigt denna graphic novel som anses var den största av dem alla. Det mesta är redan sagt om den och jag kan bara instämma. Det är verkligen som ingenting annat du någonsin kommer läsa. Hur i hela friden kan du placera en tillvaro i ett alternativt, såsom fiktivt, 1985 där Sovjet och USA är i ständig konflikt samtidigt som maskerade hjältar är kändisar i vardagen och har varit sedan 50-talet. Mitt i alltsammans så finns ett globalt fenomen kallat Dr.Manhattan. Det är inte en doktor, plats eller maskin utan en övervarelse som kan göra... vad som helst. Allt som faller honom in. Precis som i dina fantasier när du var liten. När man inser efter några kapitel att det här är scenen för den otroligt medryckande historien, så köper du det totalt. Det är bara någonting med boken som får en att acceptera upplägget utan problem. Mycket tack vare de komplexa karaktärerna och förhållandena de har till varandra och historiken den förra generationen maskerade hjältar har som påverkar de nuvarande.

Så hur i hela friden kan man göra detta och få det att funka? Det är oviktigt, för Alan Moore och Dave Gibbons har gjort det.

Vilken jävla kväll...

Att komma hem till lägenheten "dagen efter" och inse att det inte såg så farligt ut som man trodde var betryggande. Att kolla igenom digitalkamerans skörd och inte minnas hälften av det som plåtats är mindre betryggande. På senare år så har jag börjat få minnesblackouts när jag dricker. Förr så kunde jag minnas hela samtal jag haft trots att jag var aspackad. Men nu för tiden... inte lika stor koll.

Innan alla festare kom hem till mig så gjorde jag något som varje man bör göra en gång i livet. Efter att jag duschat så ställde jag mig och rakade mig... näck, faktiskt.Nej, det är inte det varje man bör göra en gång i livet utan följande: Av en kul slump så drar låten "Goodbye horses" igång i min Spotify-spellista. Jag fick direkt impulsen att göra en "Buffalo Bill". För er som sett "När lammen tystnar" vet exakt vad jag pratar om, för er som inte sett den så är det hög tid att göra det samt att ni därigenom kommer få kännedom vad jag inte kunde låta bli att göra framför spegeln i hallen. Fantastiskt roligt!

Jag har ont på ena smalbenet och jag minns självklart inte alls varför. B vet men vägrar sadistiskt att berätta varför för mig. Nu måste jag städa... kolla Facebook för bilder.