fredag 17 april 2009

Hey ya... hee-ey ya.

Jag vill skriva av mig men kan inte.

Jag är så förvirrad men så skärpt. Känner sånt känslosvall men är ändå utan kärlek. Vill skapa men väljer att gnälla. Vill sjunga men väljer att lyssna. Borde hålla käft men snackar för mycket. Känner så många men är så ensam. Är så smart men önskar jag vore dum. Ser allt det svåra och förstår det inte. Är så medveten men väljer att vara bitter. Äger en lägenhet men hittar ändå inte hem.



Jag är en parentes.

1 kommentar:

snabelu sa...

Det mest postmodernpoetiska på länge!