- Highlander - The search for vengance - Yoshiaki Kawajiris nya anime. Min favoritregissör inom genren. Köper den på vinst och förlust. Och ja, det är en Highlander-spinoff.
- 42nd street volume 3 - Exploitation Explosion - Javisst!! En ny volym av de obeskrivligt underbara och utbildande 42nd street trailer-dvds:arna(...?). Ett måste.
- The Protector - Tony Jaa sparkar och skuttar. Allt för sin kidnappade elefants skull... *pinsam tystnad över Blogspot* Men den är ball! Asball! Ballare än Ong-bak!!
torsdag 28 februari 2008
Jag kunde inte hålla mig...
Jag har varit duktig på att dra ner på dvd-inköpen på grund av minskande förvarings-utrymme men idag så gjorde jag ett litet inköp! För hundan, dollarn är ju rekordlåg!
Brolin, Brolin, Brolin, BROOO-LII-I-IIIN!
Idag så har jag sett Oscarvinnaren för bästa film, No country for old men. Eller som den förmodligen hade hetat om den blivit översatt till svenska: Ingenstans att fly eller något sådant catchigt. Om den hade släppts på 70-talet i samma veva som Leone-filmerna och Bud Spencer och Terrance Hill-filmerna så hade den hetat Ge tillbaka pengarna annars blåser jag skallen av dig, tjocksmock!
"Country" var inte den höjdaren jag hoppats på. Inga direkta överraskningar utan mest bra skådespeleri och vackert filmat. Hade väntat mig någon form av twist eller något annat radikalt. Skönt flyt men det var också en negativ del för filmen brusade aldrig upp som man hade velat.
Något som har slagit mig i år är vilket lyft gamle Josh Brolins karriär har fått. Han var med i tre stycken Oscar-nominerade filmer i år: No country for old men, American Gangster och In the valley of Elah. Jag kan inte hjälpa att fundera om det har något med att göra att superhype:ade(och grymt underhållande) Planet Terror knuffade fram Josh. Han hade ju knappt gjort någonting värt att nämna förrän Robban Rodde borstade av honom och castade honom för sin Grindhouse-rulle. Jag IMDB:ade käre Josh, som förövrigt var riktigt bra i "Country", och ser till min stora förvåning... att hans mother f***ing debutroll var Brand Walsh i The Goonies. I... did... NOT... see THAT comin'! The Goonies är en av mina stora barndomsfilmer(min och 26,9 miljoner andra ungars?) som jag såg lätt 30 gånger med min polare på lågstadiet. Trots detta så kopplar jag inte för fem öre att det är samme karl! Visst, han var ung i "Dödskallegänget" men det säger ju också en del om hur borta han varit från duken på ett tag. Hans nästa filmroll är ingen annan än George H.W. Bush i just... "Bush".
Josh... I salute you.
I övrigt så såg jag Cloverfield i onsdags. Otroligt häftig bioupplevelse. Monsterfilmer rules. Det var en scen i filmen som jag inte har kunnat sluta tänka på. Utan att avslöja för mycket så är det mot slutet av filmen i ett sanitetstält då en av huvudpersonerna råkar illa ut. Nyckelreplik: "BIIIIIITE!! WE GOT A BIIIIITE!!" Yeeeeesssss!! Obehagligt som fan och underbart. Sadist, I am, med en kärlek till splatter och våld.
Efter den rullen så simmade jag några längder för att sedan av misstag halka in på Jumper. Årets gåva till den hjärndöde filmbesökaren. Dåliga skådisar, dåligt filmat, dålig dialog och man får ingenting förklarat för sig. Bara för att Hayden Christensen "är" Anakin Skywalker så ger inte det honom rättigheten att vara med i en ny film. Han är skitdålig skådis. Bara för att man skär bort en vårta från tån så ges man inte rättigheterna att genomföra en bypass-operation. 'Nuff said!
Imorrn ska jag se I'm not there och våndas över Heath och bedåras över Cate. Ramlar nog in på Vantage Point också.
fredag 22 februari 2008
torsdag 21 februari 2008
Henke vs Johnny
Ha!! Ditt kräk! Jag slog dig idag efter en sista-minuten-kvittering igår.
Igår så ledde Johnny inför sängdags då jag spelar bort pengar på nätpoker(det var otur dock... inget slarv). Men jag kontrade med att säga upp mitt konto på spelbolaget! Vad sa du nu va, Johnny?! Hä!
Sen idag så var jag och styrketränade SJÄLV för första gången i mitt liv. Cuz kunde inte hänga med så jag lyfte och drog i prylarna själv. Sen ikväll så ska jag till obygden och träffa kompisar och äta samt ha massor med kul! Nintendo Wii - en garanti! Den kan ni quota mig på! Glöm inte bort att jag kom på det bara.
Nintendo Wii - en garanti ... en garanti på att man kommer ha kul, om ni inte fattade det.
Igår så ledde Johnny inför sängdags då jag spelar bort pengar på nätpoker(det var otur dock... inget slarv). Men jag kontrade med att säga upp mitt konto på spelbolaget! Vad sa du nu va, Johnny?! Hä!
Sen idag så var jag och styrketränade SJÄLV för första gången i mitt liv. Cuz kunde inte hänga med så jag lyfte och drog i prylarna själv. Sen ikväll så ska jag till obygden och träffa kompisar och äta samt ha massor med kul! Nintendo Wii - en garanti! Den kan ni quota mig på! Glöm inte bort att jag kom på det bara.
Nintendo Wii - en garanti ... en garanti på att man kommer ha kul, om ni inte fattade det.
måndag 18 februari 2008
Filmmässig framförhållning
Under mina 3 år på Filmstaden så har jag upptäckt att man lever livet efter filmpremiärer. Jag nämnde detta för min chef och han kunde bara hålla med efter en sekunds "aha"-upplevelse.
Jag kollar schemat för att se vilka kvällar jag kan planera in biobesök. Eftersom jag jobbar varannan helg så finns det bara 2 fredagar i månaden som jag kan kolla en premiär. De två stackars fredagarna lägger jag gärna på något annat än ett biobesök. Spontaniteten och spänningen försvinner. Jag kan inte bara traska ner till bion för att kolla en film då jag jobbar så många kvällar. Sen så kan jag inte heller bara upptäcka att "just den filmen" går på den lokala bion. Herregud, jag vet för fasen datum för premiärer fram till november 2008.
Min påtagliga depression får mig att helst stanna hemma och inte göra ett skit istället för att t.ex. gå på bio då film faktiskt är mitt största intresse. I kombination med att jag innerst inne vill ta upp kampen mot Johnny(som jag kallar min depression) och att jag faktiskt inte kan fly faktumet att jag tycker om att gå på bio, så har jag beslutat mig för att helt enkelt gå mer på bio. Precis som jag gjorde i the good ol' days då jag bara hade Filmstaden som extraknäck.
SÅ! Vad skall nu ses? Om jag vinklar mitt hårfagra hufvud lite till vänster så blickar jag mot mitt schema. På det så kan jag se ända fram till den 6:e april, no less. Jag ser även några notiser om kommande premiärer. Jag presenterar nu ett preliminärt besöks-schema:
Onsdag 20 februari
Sweeney Todd och Charlie Wilson's War. Jag är riktigt out-of-date när det gäller kandidaterna inför söndagens firande av farbror Oscars 80-årsdag. Så dessa filmer skall ses i syfte av evenemanget som infaller söndagnatt.
Måndag 25 februari
Om jag inte hittar något bättre att göra så borde jag nog spana in Lust, caution eftersom Ang Lees 2.38 långa rulle svänger förbi Växjö Filmstad. Den ska ju var av hög kvalité har jag förstått.
Vem vet, jag kanske förstör en förmodad bra filmupplevelse genom att kolla den förmodat pantade filmen Jumper när jag ändå är i biolokalerna.
Fredag 29 februari
Om det inte blir pokernight så är det en given biofredag! No country for old men är vårens mest givna biobesök. Samma dag så har den fartiga Vantage Point premiär. Upplagt för en dubbelwhammy!
Fredag 7 mars
Idag så hjälpte jag en kollega med ett pass-byte vilket öppnade upp en fredag. Inte vilken fredag som helst dock... Rambo-fucking-4-fredag är det vi talar om här! Så nu vet jag plötsligt vad jag gör den aftonen!
Mer framförhållning än så här tänker jag inte ha denna gången. Vem vet, jag kanske inte lyckas se någon av de här filmerna på utsatt tid...
Jag kollar schemat för att se vilka kvällar jag kan planera in biobesök. Eftersom jag jobbar varannan helg så finns det bara 2 fredagar i månaden som jag kan kolla en premiär. De två stackars fredagarna lägger jag gärna på något annat än ett biobesök. Spontaniteten och spänningen försvinner. Jag kan inte bara traska ner till bion för att kolla en film då jag jobbar så många kvällar. Sen så kan jag inte heller bara upptäcka att "just den filmen" går på den lokala bion. Herregud, jag vet för fasen datum för premiärer fram till november 2008.
Min påtagliga depression får mig att helst stanna hemma och inte göra ett skit istället för att t.ex. gå på bio då film faktiskt är mitt största intresse. I kombination med att jag innerst inne vill ta upp kampen mot Johnny(som jag kallar min depression) och att jag faktiskt inte kan fly faktumet att jag tycker om att gå på bio, så har jag beslutat mig för att helt enkelt gå mer på bio. Precis som jag gjorde i the good ol' days då jag bara hade Filmstaden som extraknäck.
SÅ! Vad skall nu ses? Om jag vinklar mitt hårfagra hufvud lite till vänster så blickar jag mot mitt schema. På det så kan jag se ända fram till den 6:e april, no less. Jag ser även några notiser om kommande premiärer. Jag presenterar nu ett preliminärt besöks-schema:
Onsdag 20 februari
Sweeney Todd och Charlie Wilson's War. Jag är riktigt out-of-date när det gäller kandidaterna inför söndagens firande av farbror Oscars 80-årsdag. Så dessa filmer skall ses i syfte av evenemanget som infaller söndagnatt.
Måndag 25 februari
Om jag inte hittar något bättre att göra så borde jag nog spana in Lust, caution eftersom Ang Lees 2.38 långa rulle svänger förbi Växjö Filmstad. Den ska ju var av hög kvalité har jag förstått.
Vem vet, jag kanske förstör en förmodad bra filmupplevelse genom att kolla den förmodat pantade filmen Jumper när jag ändå är i biolokalerna.
Fredag 29 februari
Om det inte blir pokernight så är det en given biofredag! No country for old men är vårens mest givna biobesök. Samma dag så har den fartiga Vantage Point premiär. Upplagt för en dubbelwhammy!
Fredag 7 mars
Idag så hjälpte jag en kollega med ett pass-byte vilket öppnade upp en fredag. Inte vilken fredag som helst dock... Rambo-fucking-4-fredag är det vi talar om här! Så nu vet jag plötsligt vad jag gör den aftonen!
Mer framförhållning än så här tänker jag inte ha denna gången. Vem vet, jag kanske inte lyckas se någon av de här filmerna på utsatt tid...
Farbror Oscar
Jag hoppas Ellen vinner för hon är så söt och enormt talangful.
Jag hoppas Coens vinner för de är balla.
Jag hoppas Cate vinner för hon är så vacker och extremt duktig. Plus att hon spelar en mansroll.
I övrigt så känns det bara som att det var länge sedan som jag haft sån dålig pejl på kandidaterna. Sverige är ett av de sämsta filmdistribuerings-länderna i världen. Sen att man försöker låta bli att ladda ner filmerna hjälper inte heller inför en gala där man får ut mest om man sett filmerna.
Jag hoppas Coens vinner för de är balla.
Jag hoppas Cate vinner för hon är så vacker och extremt duktig. Plus att hon spelar en mansroll.
I övrigt så känns det bara som att det var länge sedan som jag haft sån dålig pejl på kandidaterna. Sverige är ett av de sämsta filmdistribuerings-länderna i världen. Sen att man försöker låta bli att ladda ner filmerna hjälper inte heller inför en gala där man får ut mest om man sett filmerna.
söndag 17 februari 2008
Vad ska jag göra?
Jag vet inte hur jag ska resa mig. Mina högtalare projicerar en ljudbild som talar om en "Wonderful World" men jag ser den inte. Jag har inte sett den på länge. Jag vet inte längre var den ligger. Jag vet inte hur jag ska ta mig uppåt för det är där den borde ligga. Om du av någon anledning skulle leta efter mig istället för den Underbara Världen så hittar du mig längst ner.
Jag har inga som helst ambitioner kvar i mitt liv. Jag vill inte ens titta på film längre. Jag bara sitter. Ibland får jag B att sitta med mig och då glömmer jag min situation och kan leva i nuet några timmar. Nuet flyr dock tillslut och lämnar plats för verkligheten. Påmind blir jag och jag vet inte hur jag ska hantera det.
Jag kan inte ens få för mig att gå ut och ägna 20 minuter åt att fixa mitt skallrande kedjeskydd. Allt jag kan göra är att äta saker som förnuftiga människor inte skulle stoppa i sig.
Jag tror jag har tappat livsglädjen. Det finns inget i mitt liv att glädjas över. Det enda jag tycker är kul längre är poker. Senast jag spelade med ett sällskap och blev utslagen tidigt så började jag nästan gråta. Mitt enda kvarvarande nöje i livet blev så kort den kvällen så jag föll ner i en depression i en enda handvändning.
Häromdagen så fick jag en chans att återta en glädjande ingrediens i mitt liv men jag kunde inte ta chansen. Eller var jag för rädd för att ta chansen? Min största egenskap Realisten kan verkligen vara både min hjälpreda och nemesis beroende på vad som står på dagordningen. Jag skyller allt nu för tiden på mina arbetstider.
Jag vet inte vad jag ska göra för att resa mig. Jag har sökt ett nytt jobb för att mitt liv styrs av mina arbetstider och jag orkar inte längre. Klarar inte av det längre. Jag vet inte ens om jag klarar av någonting överhuvudtaget längre. Jag gör inte ens mitt jobb fullt ut när jag är instämplad. Jag har slutat bry mig. Jag ser mina arbetstider som roten till mitt miserabla liv och arbetstiderna förekommer på... arbetet. Därav har jag tappat inresset för min arbetsplats.
Jag har inget självförtroende kvar alls. Jag vet ändå inte vad jag ska ha det till.
Ingenting är längre intressant. Jag hittar inga utmaningar i livet längre. "Men ut med dig och skaffa det då!" Visst! Visa mig då för helvete med ett finger istället för dina jävla tomma ord! Var hittar man jobben? Varför i helvete måste man ha ett från början? Bara ytterligare ett kryss i checklistan över sånt du måste skaffa dig för att kunna leva i samhällets hamsterhjul. Någon förklarade för mig sin avsky för de Fyra Grundpelarna som groteskt styr våra liv:
Jobb
Pengar
Bostad
Kärlek
Det enda jag egentligen har av de fyra är en bostad som jag tycker om. För jobbet jag har hämmar mitt liv och min chans till kärlek och inte fan tjänar jag några bra pengar på det heller.
Det enda jag förmår att göra är att förutsätta att alla omkring mig är idioter vilket gör att jag skärmar av mig mer och mer från omvärlden.
Jag sparar pengar utan att ens veta vad jag ska ha dem till.
Jag ligger stirrandes på botten, oförmögen att ta mig upp. Jag vet inte hur. Vad eller vem kan dra upp mig? Hur hamnade jag här från början? Ser jag saker som andra inte ser? Behandlar jag allt jag tar in på ett negativt sätt? Hur ska jag kunna ändra mitt leverne? Vem kan visa mig vägen upp?
Jag har inga som helst ambitioner kvar i mitt liv. Jag vill inte ens titta på film längre. Jag bara sitter. Ibland får jag B att sitta med mig och då glömmer jag min situation och kan leva i nuet några timmar. Nuet flyr dock tillslut och lämnar plats för verkligheten. Påmind blir jag och jag vet inte hur jag ska hantera det.
Jag kan inte ens få för mig att gå ut och ägna 20 minuter åt att fixa mitt skallrande kedjeskydd. Allt jag kan göra är att äta saker som förnuftiga människor inte skulle stoppa i sig.
Jag tror jag har tappat livsglädjen. Det finns inget i mitt liv att glädjas över. Det enda jag tycker är kul längre är poker. Senast jag spelade med ett sällskap och blev utslagen tidigt så började jag nästan gråta. Mitt enda kvarvarande nöje i livet blev så kort den kvällen så jag föll ner i en depression i en enda handvändning.
Häromdagen så fick jag en chans att återta en glädjande ingrediens i mitt liv men jag kunde inte ta chansen. Eller var jag för rädd för att ta chansen? Min största egenskap Realisten kan verkligen vara både min hjälpreda och nemesis beroende på vad som står på dagordningen. Jag skyller allt nu för tiden på mina arbetstider.
Jag vet inte vad jag ska göra för att resa mig. Jag har sökt ett nytt jobb för att mitt liv styrs av mina arbetstider och jag orkar inte längre. Klarar inte av det längre. Jag vet inte ens om jag klarar av någonting överhuvudtaget längre. Jag gör inte ens mitt jobb fullt ut när jag är instämplad. Jag har slutat bry mig. Jag ser mina arbetstider som roten till mitt miserabla liv och arbetstiderna förekommer på... arbetet. Därav har jag tappat inresset för min arbetsplats.
Jag har inget självförtroende kvar alls. Jag vet ändå inte vad jag ska ha det till.
Ingenting är längre intressant. Jag hittar inga utmaningar i livet längre. "Men ut med dig och skaffa det då!" Visst! Visa mig då för helvete med ett finger istället för dina jävla tomma ord! Var hittar man jobben? Varför i helvete måste man ha ett från början? Bara ytterligare ett kryss i checklistan över sånt du måste skaffa dig för att kunna leva i samhällets hamsterhjul. Någon förklarade för mig sin avsky för de Fyra Grundpelarna som groteskt styr våra liv:
Jobb
Pengar
Bostad
Kärlek
Det enda jag egentligen har av de fyra är en bostad som jag tycker om. För jobbet jag har hämmar mitt liv och min chans till kärlek och inte fan tjänar jag några bra pengar på det heller.
Det enda jag förmår att göra är att förutsätta att alla omkring mig är idioter vilket gör att jag skärmar av mig mer och mer från omvärlden.
Jag sparar pengar utan att ens veta vad jag ska ha dem till.
Jag ligger stirrandes på botten, oförmögen att ta mig upp. Jag vet inte hur. Vad eller vem kan dra upp mig? Hur hamnade jag här från början? Ser jag saker som andra inte ser? Behandlar jag allt jag tar in på ett negativt sätt? Hur ska jag kunna ändra mitt leverne? Vem kan visa mig vägen upp?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)