Det är inte med inspiration från dumburkens oändligt många inrednings- och gör-det-självprogram det här inlägget bär den titeln den gör. Vad det handlar om är rent och slätt en sågning och en hyllning av två filmer.
SÅGNINGEN
Det var nu länge sedan jag såg Narnia - Prins Caspian men eftersom den fortfarande rullar på våra non-rewindtallrikar(vet du vad det är så jobbar du som biografmaskinist) på Växjö Filmstad så påminns jag ständigt om den... till mitt stora förtret. Det var Oskar Smulskis recension på Moviezine som fick bägaren att rinna över för mig då jag inte längre kunde hålla mitt förakt till filmen inom mig. Oskar tokhyllar filmen medan jag avskyr den. Jag är nu tvungen att bring balance to the Force.
Se MIN RECENSION på den nyskapade bloggen
Hobbykritikerna
HYLLNINGEN
Pandan Po plågade mig länge(läs månader) med sin uppmaning om att stänga av mobiltelefonerna innan filmen började. Det var oundvikligt för mig att ständigt se honom med sin dubbade röst då han var i slutet av varje reklamblock innan trailers. Mellan reklam och trailers sker en viktig teknisk övergång som måste övervakas vilket skapade en viss trötthet gentemot Po. Men semestern inföll sig och jag fick vara utan Po och hans enfaldiga Kung Fu-försök. Tiden gick och han föll lite i glömska tills jag såg en TV-spot och fnissade lite åt inslaget. Jag är ett gediget fan av kampsporten, livsstilen och filmtemat Kung Fu samt att jag hyser en stor kärlek till animation och tecknad film. Självklart skulle jag se den. En tankegång liknande den jag hade mot Narnia - Prins Caspian var denna gång "Den är nog inte så dum". Den var mer än inte dum. Jag gavs ett helt underbart biobesök.
Se MIN RECENSION på den nyskapade bloggen
Hobbykritikerna
1 kommentar:
Ok. Efter dina totalt ohämmande rader om dessa båda filmer har du nu mig hooked. Jag måste se dem båda för att jämföra, försöka förstå dig och förhoppningsvis instämma nickande till Kung Fu Panda. Hoppas verkligen på det bästa!
Skicka en kommentar