Jag har köplust. Jag vill köpa en grej... en gadget, en pryl, en thingie! Helst så vill jag göra ett klipp prismässigt. Det gör köpet som mest tillfredsställande. Jag vill hitta en film på BluRay och ba' "What!? Den här kanonrullen för bara så här mycket? MINE!" Eller ett TV-spel å' ba' "Woah!! Det här har jag velat spela i ett halvår nu! Är det så här billigt! I'll take it!"
Min Köplust lider då den behöver tillfredsställelse medan min Plånbok(läs kortetui) ständigt tjatar om att inte låta Köplust och Fingrarna gadda ihop sig mot honom. Samtidigt så tjatar Fingrarna på Köplust att han inte fått trycka på knappar och fiddla med analoga spakar på en handkontroll på länge för att Köplust inte lyckats övertala Plånbok om att en nytt spel behöver inhandlas. Plånbok är tyvärr den envisaste av de alla tre då han vill öppna sig så lite som möjligt till ett så bra föremål som möjligt. Så det här scenariot kommer bara få ett lyckligt slut då vi tillsammans hittar Klippet.
"Klippet" är i korta drag en ekvation med en en positiv utgång för alla inblandade parter. I det här fallet Plånbok, Köplust och Fingrarna. Föremålet som skall inhandlas ger med sitt värde i både pris och underhållning tillfredsställelse till Plånbok såsom Fingrarna och i det ögonblick som pengatransaktion sker så blir automatiskt Köplust betvingad. Win-win-win-situation!
Jag gick 1 mil idag för att hitta Klippet. Jag gick lottlös och den här fejden kommer pågå ett tag till. Ekvationen kommer att bestå såvida den inte kan annulleras av ett annat åtagande som häver ekvationens relevans till att existera. Framtiden får utvisa.
Fan, vilket cp inlägg, förresten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar