Jag känner att tiden är mogen för ett inlägg om Grand Theft Auto 4. Jag har nämnt spelet tidigare men hiat mig när jag ville skriva om det för jag visste att jag inte skulle kunna hindra ord-flödet. Men det TV-spelsbetonade inlägget nedan inspirerade mig att skriva några rader. Eller, OK, jag kan inte hålla mig längre!! Jag måste dela med mig av mina känslor.
Det första som förvånar mig en smula är hur jag har kunnat missa den här spelserien överhuvudtaget. Jag tror att jag har sett det allra första GTA-spelet i ett par minuter. Det då man bara såg allt uppifrån och det enda man gjorde var att sno bilar i princip. Sedan dess så har spelserien utvecklats markant.
Jag har nyligen införskaffat mig ett Playstation3(för den som lyckats missa det) och jag köpte en utgåva av maskinen som inkluderade just Grand Theft Auto 4. B har nämnt spelet då han är ett fan och sa att jag förmodligen inte skulle bli besviken om jag köpte det. Jag visste att det skulle vara ett garanterat bra spel. Vad jag inte visste var att det skulle vara det bästa spelet jag någonsin spelat.
Jag trodde inte det var möjligt att njuta så mycket av våld, brott och bilkörning. Till en början så kör du relativt lagligt genom staden då du fått tillgång till bilar. Men efter ett tag så märker du hur mycket fortare det går om du skiter i stoppljus, rammar en bil eller två i din framfart eller kör på trottoaren eller fel sida av vägen. Förvånande är det när du får ett ohävbart bredställ och far med rasande fart mot en vägg och du inser i sista sekunden att de där två fotgängarna inte kommer ha en chans. Kraschen är en faktum och blodet på din bil och väggen samt de livlösa kropparna under och bredvid din bil borde få dig att bara lägga ifrån dig detta fruktansvärda spel. Men nej... istället så ger du ifrån dig ett leende och häpnas över hur realistiskt och snyggt det var... och... roligt.
När din karaktär sedan eskalerar i brottutföranden, skaffat nya vänner och framförallt vapen, så trappas våldet upp. Nu får du helt plötsligt utföra knarkaffärer, planerade avrättningar och skjuta rivaliserande knarklangare. Eldstriderna är så fantastiskt häftiga och realistiska och du får inte det minsta dåligt samvete när du skjuter ner ett kräk eller två. Istället så känner du en skrämmande form av njutning. En eller två gånger så har B och jag kännt en känsla av obehag då vi spelat. Tillfällen då det dåliga samvetet faktiskt har gjort sig påmint. Saken är den att alla hemskheter som vi hittar på inte går obemärkt förbi den lokala polismyndigheten. Vi hamnar då och då i trubbel med "Liberty Citys Finest" och skottlossning kan förekomma. Det var nattetid och vi hade stulit en bil i vanlig ordning men det blev oturligt nog uppmärksammat av två poliser i en tjänstebil. De störtar ut ur framsätena och börjar efter protokollbaserade hot att skjuta på oss. Vi kände självklart att vi var tvugna att besvara eldgivningen för att komma levande därifrån. Så vi hukar oss ett par sekunder bakom vårt nystulna fordon, tar fram den nyinskaffade hagelbössan, reser oss snabbt för att avlossa den mot den närmsta polisen som slungas bakåt i en fontän av blod. Björn och jag gapar först av behaglig överraskning över vilken effekt det nya vapnet hade. Känslan trycks dock ner ganska omedbart då den andre polisen störtar fram till sin döende partner och försöker desperat lugna honom. "It's looks worse than it is!" säger han till sin blåklädde vän som gurglar tillbaka "I don't wanna die...". B och jag tittar på varandra och mår så jävla dåligt.
Allt detta utspelar sig i ett, till varje centimeter, digitaliserat New York som i detta fall heter Liberty City. Där är våld, prostitution och korruption vardagsmat och språket är svordomsfyllt. I grund och botten så går spelet bara ut på två saker: Köra bil och skjuta folk. Men du får utföra dessa grundmoment på så många olika sätt så att du aldrig tröttnar. Om du inte vill utföra uppdrag som för handlingen vidare så kan du helt enkelt bara köra bil genom stan och beundras över den makalösa grafiken, plocka upp en prostituerad och beroende på plånboken få diverse tjänster utförda, käka en burgare, titta på TV, skjuta oskyldiga fotgängare, köra streetrace, döda några av polisens mest efterlysta, stjäla en brandbil, internetdejta, köpa kläder eller gå på standup-show för att bara nämna några saker.
Det har aldrig förr varit så roligt att vara kriminell och jag är beroende till max! Gissa vad? Jag har inte stulit några bilar eller skjutit någon på stan heller. Hur var det nu med TV-spelsvåld? Det fick oss att göra samma sak i verkligheten, eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar