Tack, Alexander Graham Bell!

Just i det ögonblicket jag ska stiga upp så ringer telefonen. Det sker inte ofta i mitt hem. Det sker ännu mer sällan att jag ringer ut på den. Jag småskuttar bort till det ljudande makapären och svarar. Följande samtal äger rum(mina repliker i fetstilat):

- "Henke."
-"...Torsten!?"
-"Eh, ja?" (jag tyckte kvinnan vrålade "Posten", och jag väntar paket nämligen)
-"Är det Torsten?"
-"Öh, nej. Henke."
-"VA?!"
-"Hen...rik!"
-"...är det inte Torsten?"
-"Näpp. Du har ringt fel."
-"Åh, jaså. Förlåt."

Följt av en snabb påläggning av luren. Underbar uppfinning det där.