Idag tog jag mig i kragen och kollade in mastodantfilmen Cleopatra som gjordes i en tid i Hollywood då TV var större än bio. Man behövde säkra kort för att folk skulle köpa biljetter och produktionsbolagen skulle tjäna pengar på sin film. Termen "säkra kort" i Hollywood brukar inkludera en stor stjärna (Elisabeth Taylor), en stor budget och gärna att den utspelar sig i en tid då man kan brassa på ordentligt på kostymering och kulisser. Filmen Cleopatra har alla dessa saker men den stinker ändå som en rädise-rap. Den var en flopp hos kritikerna och biopubliken när den hade premiär 1963. Jag klandrar dem inte and here's why:
1.En mastodontfilm på 232 minuter (Se upp, se upp! Det finns en längre director's cut!) bör ha ett innehåll som får publiken att vilja sitta kvar. Det vill säga lite fart och fläkt emellanåt och inte bara en massa prat.
2. I en tid då filmerna var på väg in i en ny era, ett "Nytt Hollywood" då man ville få tillbaka biopubliken, så bör en sådan här bekostad film inte ha en regissör som inte hängt med i tiden för fem öre gällande dialog. Det är högtravande 40- och 50-talsdialog hela vägen trots att det är en 60-talsfilm. Appropå fart och fläkt så har samme regissör, Joseph L. Mankiewicz, regisserat Guys and Dolls, för bövelen! Snacka om att gå ner i tempo...
3. När man döper en film till Cleopatra så förväntar man sig att filmen kommer handla om en av historiens mest mytomspunna och händelse-omsusade drottningars liv. Inte om de romerska farbröderna som var konstant kåta på henne.
1.En mastodontfilm på 232 minuter (Se upp, se upp! Det finns en längre director's cut!) bör ha ett innehåll som får publiken att vilja sitta kvar. Det vill säga lite fart och fläkt emellanåt och inte bara en massa prat.
2. I en tid då filmerna var på väg in i en ny era, ett "Nytt Hollywood" då man ville få tillbaka biopubliken, så bör en sådan här bekostad film inte ha en regissör som inte hängt med i tiden för fem öre gällande dialog. Det är högtravande 40- och 50-talsdialog hela vägen trots att det är en 60-talsfilm. Appropå fart och fläkt så har samme regissör, Joseph L. Mankiewicz, regisserat Guys and Dolls, för bövelen! Snacka om att gå ner i tempo...
3. När man döper en film till Cleopatra så förväntar man sig att filmen kommer handla om en av historiens mest mytomspunna och händelse-omsusade drottningars liv. Inte om de romerska farbröderna som var konstant kåta på henne.
Den enda som klarar sig undan med äran i behåll är Rex Harrison som också blev nominerad till en Oscar. Filmen snirklade faktiskt till sig en Bästa film-nominering också men Cleopatra fick den största knäppen på näsan in Oscarnight-history. Tom Jones var filmen som vann Bästa Film det året och den genomfördes med inhyrd utrustning och en budget som var ljusår ifrån Cleopatras.
It's not the size that matters, it's how you use it. I rest my case!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar