En slö dag väntade. Den mesta planeringen jag gjort var att... se film. Slappa av den sista dagen i hemstaden innan jag begav mig tillbaka till Regnets Huvudstad Växjö. Efter frukost så tog far och jag en vandring med hundarna följt av ett snabb visit på ICA. Väl inne i entrén så tog jag tag i den röda kundkorgen och när jag höjde blicken så trodde jag mig för en sekund se mamman till en av mina barndomskamrater, Linn. "Var det Anki? Nej, det tror jag inte... jo, kanske, hmm..." Jag vandrade vidare ned för mejerisektionen och vände för ett ögonblick tillbaka blicken mot entrén för att se om det faktiskt var Anki eller inte. Svar på tal fick jag när jag istället möts av ett stort leende från just Linn. En stor kram följer och ett kärt återseende var ett faktum. Min gamla bästis var också på semestervisit i hemtrakterna.
Linn var min första vän när jag flyttade till Flen och vi gick i samma klass under årskurs 1-6 samt paralellklass under högstadiet. Vi bodde även på samma gata. Vi bestämde att hon skulle titta in på fika under eftermiddagen och vi satt och pratade en lång stund. Vi pratade om var alla gamla vänner tagit vägen, om jobb, var vi sjävla tagit vägen och om flickvänner. Snack om pojkvänner uteblev dock eftersom min gamla bästis bara sparkar boll på "den andra" planhalvan. Det har dock inte hindrat henne från att skaffa en fin liten son, William. Om jag ska vara ärlig så har jag dragit mig lite för att träffa "de gamla vännerna" i Flen då jag känner så väldigt lite för min så kallade hemstad. Enda anledningen att jag åker hit är för att träffa pappa och Birgitta. Men just den personen som jag alltid skänker en tanke när jag är i trakten och som jag inte skulle ha något emot att träffa är just Linn. Så jag antar att det var meningen att våra vägar skulle korsas igen. Efter att vi hade pratat och skrattat och verkligen haft en skittrevlig catch-up så fick vi lite mersmak. Passande nog så bor hon med sin nuvarande flickvän i Malmö, vilket är fullt acceptabelt avstånd för att träffas igen.
Kvällen avslutades med The Geishaboy med Jerry Lewis, en av mina favoritkomiker samt nostalgisk Nintendo-läsning i LEVELs specialretroutgåva. Oh yes... I am a nerd. And daaaamn proud of it!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar