Jag har tittat på film i princip hela mitt liv. Jag har alltid vetat att jag är väldigt förtjust i det. Att se på film, alltså. Vad som händer när man sett "för mycket" film dock, är att man nästintill "avverkar" film istället för att uppleva den. Det går självklart inte att göra med alla filmer då de är av varierande kvalité. Om en film stinker så är det svårt att titta på den. Sen börjar man ju se saker i filmen som klippning, skådespeleri och specialeffekter istället för att bara titta på filmen.
Min fredagskväll har varit helt öppen. Jag spenderade ett par timmar på GTA4 för att klara de sista procenten av de totala hundra möjliga. När jag gjort detta så ringer en pokerkompis och bjuder mig till spel. Hastigt och lustigt så befinner jag mig vid pokerbordet. Det gick inget vidare och under min promenad från turneringen så passerar jag ett område som tillhör en del av mitt liv som nu är passé. Det kändes lite surt för många tankar och känslor strömmade fram. Väl hemma så känner jag mig lite nedstämd och handfallen inför resten av fredagskvällen. På bordet ser jag då filmen A guide to recognizing your saints. Den har legat där nu några veckor osedd. Jag köpte den billigt från Ginza i hopp om att den skulle vara bra. Jag tar tillfället i akt och stoppar den i dvd-spelaren.
Nittio minuter senare så minns jag helt plötsligt varför jag älskar film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar