Revenge of the nerds

Tänk vad tiderna ändras. När jag var liten så var alla som hade glasögon nördar. Idag är det stilrent mode att ha glasögon. Var man datakunnig så var man den största nörden av alla! Idag är de som är datakunniga kungar just för att Internet och datorer i princip styr våra liv. Att spela TV-spel var också skittöntigt. Idag är TV-spelsmarknaden en titan i populärkulturens dödsmatch mot slagskämpar som film och sport. Med dessa faktum i ryggen så söker jag svar på en fråga. En fråga som min ständigt analyserande hjärna formade under en diskussion med min vän B idag. Om ett ögonblick så skall jag presentera den.

Jag minns hur jag redan i augusti förra året började längta efter Playstation3-releasen av Street Fighter 4 som skulle ske i början av 2009. Nu, helt enligt kalenderns och soluppgångens regler, är den 20:e februari väldigt snart här och spelet blir tillgängligt för alla som vill återuppleva underbara minnen från 1991 i helt ny tappning. Jag talar om Street Fighter 2. Det enda slagsmålsspelet jag någonsin älskat och aldrig tröttnat på. Det finns oändligt med efterapningar som skett under de 18 som nu gått sedan spelföretaget Capcom förtrollade en hel spelvärld med denna magiska speltitel men ingen av dem har satt klorna i mig som just Street Fighter 2. Jag menar, jag tycker inte ens om slagsmålsspel av den typen! Inför inköpet av del fyra så spelar 3 faktorer in:

1. Jag riskerar att bli väldigt fäst vid det
2. Jag hyser gigantisk respekt och kärlek för del två
3. Jag är en samlarnörd

Lösning? Collectors edition, kära vänner! Specialutgåvan innehåller massor med kul saker förutom sjävla spelet. Bland annat så ingår en BluRay-anime som handlar om Street Fighter-universumet där alla gatuslagskämpar är inkluderade med sin egen bakgrundshistoria! Det finns inga tvivel! Jag köper den! Men vänta, det finns mer...

Ingår gör även två stycken plast-figuriner i form av en av mina favoritkaraktärer Ryu samt en av de nya tillskotten i del fyra, Crimson Viper, den kvinnliga agenten av coolness. För mig som nörd så är ju detta fantastiska nyheter och självklart så kommer jag ställa Ryu och Crimson Viper bredvid Altaïr från spelet Assassin's Creed som redan står rak i ryggen på min mediabänk sen i somras, även han från en Collector's edition. Nu äntligen reser jag dock min fråga...

Hur ballt är detta hos brudarna?

Kommer min gränslösa kärlek till Street Fighter-universumet spoliera framtida chanser för intimitet med det motsatta könet? Kommer jag ställas inför ett ultimatum eller ska jag stå för min nördighet? Nördismen inom TV-spel är så fatalt dominerad av män/pojkar/killar så vi utelämnar tyvärr en jättelik stöttepelare i samhället: Kvinnor/flickor/tjejer. När man tänker efter så fick de aldrig chansen att vara nördar med oss. TV-spel blev automatiskt och obestritt något för hanarna hos mänskligheten. Ytterligare ett förtryck av kvinnan skapades indirekt och omedelbart så formades en försvarmekanism från deras sida: "Din jävla nörd." De tilläts inte bli delaktiga så enda utvägen blev att bespotta.

Visst tusan finns det tjejer som spelar TV-spel men ack så få de är! Varför? Jo, grunden och nischen är redan karvad i kevlarförsedd granit: "Tjejer spelar inte TV-spel." Därför så skall de helst inte affilieras med TV-spelsvärlden överhuvudtaget och helst tycka illa om den. Försvarsmekanismen kommer även den vara svår att döda då vi har ett underbart litet fenomen kallat "grupptryck".

Så, vad göra? Skall Ruy och Crimson Viper stanna i lådan eller posera tufft på mediabänken? Har tjejers inställning till TV-spel och nördsim förändrats till det postitiva? Om sanningen ska fram så har Altaïr än så länge inte satt några käppar i mitt intimitetshjul. Vem vet, han kanske till och med känner sig ensam? Ni har väl sett Toy Story?