Högsta önskan?

Ibland när folk blir frågade vad deras högsta önskan är så säger många "Att få vara frisk" eller "Att få behålla hälsan". Rent generellt så har jag tyckt att det är en lite lam önskan när man kan önska sig en Corvette, det bästa surround-systemet known to man, egenskapen att flyga eller ett eget Playboymansion. De senaste 6 veckorna har gett mig lite mer perspektiv på "friskhets-önskan".

Sen jag blev sjuk i Bältros för mer än 6 veckor sedan och tryckte i mig hardcore antiviral medicin för att bli av med viruset så har jag varit helt frisk... i 3 dagar. Visst, viruset försvann men jag har varit krasslig ända sen dess! De friska dagarna var i lördags, söndags och måndags. Sen blev jag krasslig... igen... på tisdagen. Dagen före jag skulle åka till Stockholm. En planerad resa sedan flera veckor tillbaka. Jag spenderade de 3 dagarna i Stockholm jävligt förkyld och det är jag fortfarande. Som väl var så kunde jag och min gamle vän Mineo ändå gå på konserten vi planerat in. Play! A video game symphony var bra men kunde varit strålande. För att vara ärlig så blev jag och Mineo mer besvikna ju mer vi pratade om den efteråt. Konserten är som den heter; en symfoniorkester som spelar TV-spelsmusik. Det som spelades var tyvärr från lite för många nya spel där musiken redan är inspelad av en symfoniorkester till spelet. Mario och Zelda-segmenten var bäst medan Castlevania hade för lågt tempo. Det utlovades både Metal Gear Solid, WoW(who cares?), Halo och Silent Hill... men inget av det dök upp!! Utöver det... en Final Fantasy-låt... EN...? EN?? EEENNN????? Jag vill inte ens nämna den jävla mikrofonkåta norrmannen som solkart inte gått ut Partystarter-gymnasiet.

Dagen efter så feberdarrade jag mig igenom en 3D-film på Heron Citys Filmstad och kom fram till att 3D är coolt om de låter bli att texta filmerna, for fuck sake!

På lördagmorgon så hade sjukdomen blommat ut till fullo vilket var lovande inför en 4 timmars tågresa som dessutom innehöll en förmodad koliksjuk 1-åring. Det lät som ungen torterades! Den skrek i 1 hel timme!! Inte ni vet det barnaktiga "Wäää! Wäää! WÄÄÄ!!" utan "WRAAARRRGGGG!!! RRÄÄÄÄRRRGGAAAUUUURRRHHHGG!!" Den stackars mamman fick ta sitt kinkiga barn och lämna vagnen på grund av dess gråtande, nej skrikande, NEJ... PRIMALVRÅLANDE!

Så, 2 sjukanmälda dagar senare så sitter jag här och lyssnar på den bästa Nintendo-musiken någonsin skapad och i sin orginalform, inte med pingvinklädda musikanter(missförstå mig rätt, de var jätteduktiga men låtvalet hade en del att önska), och det enda jag vill är att önska att jag får vara frisk.

Nästa event att se fram emot: Att feberhallucinera, snyta, hosta och nysa sig genom Gonzos kräftskiva om en månad. Looking forward to it! De biljetterna är också redan köpta, by the way...